Aftonbladet – 29 januari 1873, sida 2

MMMM VV VV VV strade hon sin rörelse i det längsta. Ehuru hon kunde beherrska sina anletsdrag, kunde hon dock till sluts ej beherrska sitt hjerta. Och då den unga makan, i stället för att utfara i förebråelser, kom bönfallande till henne, med varm tro på hennes godhet, och tiggde om förbarmande, då rullade en stor tår öfver hennes kind, och visade att hon var något mera än en målad bild eller en aktrig. Mrs Vane ilade, som vi nyss berättat, bort till Triplet. Margaret Woffington kom genast fram ur sin tafvelram och stod framför dem i en ställnimg af djupaste förtviflan, med handen för pannan. Hennes första tanke var att fly, hon blygåes djupt öfver att hafva lyssnat och att på detta sätt möta sin rival Men hon öfvervann snart denna känsla, och så snart hon såg att mrs Vane också hemtat sig litet, sade hon till Triplet, sakta, men bestämdt: Lemna oss, sir. Ingen får höra de ord, som vexlas mellan detta fruntimmer och mig. Triplet gjorde invändningar häremot, men mrs Vane sade sakta: Ack, ja, bäste mr Triplet, jag önskar också att ni lemnar 038! Triplet var tvungen att gå, caktadt sina oroliga aningar. Lugnen er, mina damer, sade han bedjande. Iugen af er är skulden hbärtill. Hvarpå han gick in i inre rummet, der han satt och lyssnade oroligt, ty han kunde ej fullkomligt befria sig frän fruktan att ett handgemäng skulle uppstå. (Fotrs.)