Aftonbladet – 29 januari 1873, sida 2

gen, min fru, mördar den andra, och den som blir mördad säger saker, skarpare än det skarpaste stål, till mörderskan. Det klokaste ni kan göra är att söka undgå er rival, alltid vara vid godt lynne och möta er man med ett småleende, och... har ni läst: Huru man bibehåller sin mans kärlek? Nej, mr Triplet, sade Mabel med fasthet, jag kan ej spela någon roll. Skulle jag försöka bedraga honom, blefve jag ändä svagare än jag är. Uppriktighet och min goda rätt äro min enda styrka. Jag vill bedja henne om rättvisa och barmhertighet. Och om jag ber förgäfves, så skall jag dö, det är alltsammans. Gråt inte, dyraste lady, sade Triplet med bruten stämma. Det är omöjligt! utbrast hon hastigt. Jag är inte lärd, men jag kan läsa i menniskors uppsyn. Det har jag alltid kunnat, osh det kunde min tant Deborah före mig. Jag läste ert ansigte rätt, mr Triplet, och jag har läst hennes också. Värmdes inte mitt hjerta vid hennes åsyn... endast vid hennes bland dem alla? Ja, under all hennes skådespelaretalang bor dock ett hjerta, och detta hjerta är godt och ädelt. Det är så, min fru, det är så! Och hon är medlidsam och välgörande också. Jag vet en familj, som hon räddat från hungersnöd och förtviflan. O ja! hon har hjerta... åtminstone för de fattiga! Och är inte jag den fattigaste af de fattiga ? utropade Mabel. Jag har hvarken fader eller moder, mr Triplet; min make är det enda jag eger i denna verlden... var det enda, menar jag. Triplet, sjelf djupt rörd, kastade en förstulen blick på Margaret. Hon var blek, men hennes ansigte bar ett uttryck af MOiLIE duvisker, Han blef ond på hennå,