Aftonbladet – 28 januari 1873, sida 3

himmel! Kanske hon inte borde vetat att n var der? Nej Och det var således jag, som släppte katten ur påsen. Ja Men, du milde himmel! Här komma stora iedsamheter att uppstå! Utan allt tvifvel. Och det är alltsammans mitt fel. Ja. Jag har således stört deras äktenskapliga sällhet? Troligtvis ? Och tio mot ett att ni också är ond på mig? Margaret såg blott på honom, vände ho nom ryggen och gick till fönstret, som bon slog upp. Hon lutade sig ut derigenom, lemnande stackars Triplet ät sina egna, allt annat än angenäma tankar, Hon var så ond på honom, att hon ej vågade tala honom till. Det är min vanliga lycka, det här, tänkte han. Jag hade en beskyddare och en välgörsrinua — nu har jag stött mig ij: med dem båda. Hastigt föll honom något : in Miss Woffingtons, sade han bäfvande, 8e nu hurudana dessa fina herrar ärol...) Hvad behöfde han, som hade en hustrul förut, komma och förälska sig i er? Jag ställer visst alltid till med sådant der il mina pjeser — jag är tvungen — de skulle vara så tråkiga annars; men att handla så i verkligheten är minst sagdt nedrigt. Ni glömmer, sir, sade Margaret, utan l. att vända sig om, att jag är en skådespe-l. lerska, en leksak för tanklösa, oförskämda l: sprättar eller falska skrymtare. Dåre! som kunde tänka att det fanns en hederlig man i