Aftonbladet – 28 januari 1873, sida 2

— Stora teatern. Donizettis intagande opera-buffa Don Pasquale gafs i går med mer än vanlig framgång inför en icke syn: nerligen talrik, men dess mera erkänsam publik. Genom ett liffullt, af sann komik utprägladt återgifvande af styckets hjelte afgaf hr Janzon ett nytt prof på den ovanliga färdighet och begåfning, hvaraf vär lyriska scen dragit så väsentlig nytta under de år han egnat den sin tjenst. Något mer ålderdomlighet i apparitionen, utan minskning af lifligheten och energien hos sångföredraget — och hr Janzons framställning af don Pasquale är en konstskapelse af helgjuten fulländning. : Såsomsen sådan framstod nu gom förr hr Arlbergs Malatesta, otvifvelaktigt en af de förträffligaste karakterstolkningar, denne utmärkte konstnär någonsin presterat. Fru Willman gaf äfven en mera karakteristisk och starkt färglagd bild af Norina än hon hittills lyckats ut: dana, och om hr Dahlgren, hvad utseende och hållning beträffar, icke precis är den Ernesto, som antydes af det elegant melodisköna partiet, var hans sång emellertid ganska angenäm. Den älskvärda tondikten, som i sin genreintager ett synnerligen framstående rum, skall tvifvelsutan mer och mer varmt senteras af allmänheten. Partiturets glansnummer, qvartettfinalen och den stora duon mellan Pasquale och Malatesta, framkallade denna gång de lifligaste bifallsyttringar och efter operans slut blefvo samtlige innehafvarne af de förnämsta partierna inropade. PRRRRRSTEEESD