Aftonbladet – 27 januari 1873, sida 3

Sammanträdet Lördagen den 25 Jan. 1873 Innan K. M:ts proposition angående stats verket tillstånd och behof till statsutskot tet remitterades, gaf den i vissa punkte anledning till några kortare diskussioner Ordet begärdes först af Grefve Posse, som beklagade. att denna pro osition fortfarande är uppställd på ett så inveck adt sätt, att det blir svårt att på grund af der bilda sig ett säkert omdöme om statens finanser Såsom exempel härpå anförde tal.. att en ut ländsk tidning bäromdagen uppgifvit, att propo. tionen angåfve en statsbrist af omkring 9 millio ner rdr. ehuru, såsom hvar man vet. förhbållan det vore motsatt. Att vinna ändring i detta hän seende vore derför ett önskningsmål, som tal ville för framtiden uppställa, utan att med der nu gjorda anmärkningen afse något klander mo hr finansministern, då ju förfaringssättet hade häfden för sig. Då således den kungl. propositionen i sjelfva verket visade, att statens finansiella ställning för närvarande är särdeles tillfredsställande, be sannade den dock på samma gång det gamla påståendet, att det är för en finansminister mera brydsamt att framlägga sin finansplan, då det är öfverflöd på tillgångar. än då det är brist derpå. Han kommer nemligen i förra tellet lätt i valet och qvalet. huruvida han skall använda de tillgängliga medlen för nyttiga och nödvändiga behof, eller om det icke vore bättre att föreslå möjliga skattenedsättningar. Det framginge ock af den nu, framlagda kongl. propositionen, att den ärade finansministern stått på skiljovägen i detta hänseende. Så säger han mycket riktigt på ett ställe i bilagan till den kongl. propositonen, att de stora öfverskotten och den af förestående beräkning visade möjligheten att fylla statsverkets behof och derutöfver kunna lemna de för anläggning af enskilda jernvägar utlofvade lån ntan anlitande af hela beloppet af tillgångarne måste framkalla tanken på, huruvida ej äfven vid denna riksdag förslag till skattened sättningar skulle kunna göras, och då i främsta rummet, huruvida ej de förslag dertill, hvilka vid sista riksdag af Kongl. Maj:t gjordes, men ej af riksdagen biföllos, nu borde förnyas; men han afstår strax derefter från denna tanke och säger sig icke nu vilja -tillstyrka Kongl. Maj:t att förnya förslag till skattenedsättningar, hvilka vid sistlidne riksdag blefvo afslagna-. Så långt vore det för tal. möjligt att följa hr finansministerns resonnement, men icke längre, då han redan i nästa stycke förklarar, att förslag till skattenedsättningar af flera skäl nu ej böra framställas. Ty lvilka äro väl dessa skäl? Jo, att -verkningarne af de stora tullnedsättningarne vid sista riksdag ännu ej äro kändaoch att det sännu ej kan med någon säkerhet beräknas, i hvad mån tillfälliga och för framtiden ej påräkneliga konjunkturer medverkat till statsinkomsternas utomordentligt hastiga tillväxt. hvar emot det -redan nu är tydligt. att denna tillväxt varit åtföljd af en stegring i omkostnadernas belopp. såsom synnerligast för jernvägstrafiken, hvilken stegring möjligen kommer att fortfara, äfven om inkomsterna ej vidare skulle i samma förhållande ökas-, samt slutligen, och detta tyckes för hr finansministern utgöra hufvudskälet, satt den goda tiden har varit åtföljd af en förhöjning i alla lefnadskostnader, hvilken måste framkalla oafvisliga anspråk på förhöjning i embetsmännens löner. Hr finansministern hade således ansett försigtigheten bjuda, att. till åstadkommande af en förhöjning i tjenstemännens löner. reservera statens växande tillgångar. Hvad då denna fråga anginge, ville tal. fästa uppmärksamheten derpå, att representationen förnyade gånger till Kongl. Maj:t framställt underdåniga erinringar om nödvändigheten af att gifva embetsverken en förändrad organisation, utan att dessa framställningar. såvidt tal. hade sig bekant, ännu ledt till något egentligt resultat. Det förefölle derför litet besynnerligt, att br finansministern tyckes föreställa sig, att med allt det der skulle vara väl bestäldt. endast lönerna höjas. Tal. ville visst icke bestrida. att dessa anspråk kunna ;imånga fall vara berättigade, såsom en följd af förändrade värdeförhållanden, men trodde dock, att det i främsta rummet vore regeringens pligt. så framt hon nemligen i likhet med representationen kommit till insigt af att embetsverkens organisation i flera hänseenden är mindre tidsenlig, att taga denna fråga om hand och först i sammanhang dermed söka ordna lömeförhållandena. Skulle det emellertid visa sig, att man från regeringens sida icke har att vänta något förslag i sådan riktning, så finnes det för representationen, som verkligen önskar en omorganisation af embetsverken, ingen annan utväg, än att tillsvidare vägra hvarje löneförhöjning, Derigenom vunnes bland annat, att embetsmännen sjelfva blifva manade att påyrka organisationsfrågans snara upptagande och afgörande. . Pä grund af det anförda, trodde tal. sig kunna draga i tvifvel hållbarheten af den ärade finansministerns uppfattning om olämpligheten af att nu erbjuda skattelindringar. I andra länder vore det, såsom hvar man hade sig bekant, mycket vanligt, att, då öfverskott uppså i sta tens inkomster, finansministrarne omsorgsfullt undersöka möjligheten af att lindra skattebördorna. öfvertygade såsom de äro, att, om möjligen framdeles ökade skatter behöfvas, representationen skall utan alltför stora svårigheter offra hvad som är nödvändigt för fäderneslandets verkliga behof. De uttala icke motrepresentationen ett sådant misstroende, som ligger deri, att man anser det:framför allt vara klokastsöka beh ålla hvad man en gång har. För sin del trodde dock tal. att en sådan misstro här vore helt och hållet obefogad. ty utan tvifvel skola svenska fol