Aftonbladet – 27 januari 1873, sida 3

. Jag här nu aäfslutat mitt svaromål, men innan jag nedlägger pennan, måste jag härtill foga min reservation deremot, att jag skall anses genom afgifvande af detta svaromål hafva erkänt eller medgifvit behörigheten af det förfaringsätt hvarföre jag blifvit utsatt. då jag i första hand tagits för hufvudet för felaktigheter, som I tyckt eder finna hafva vid tjensteutöfning blifvit begångna dels af ledamöter och dels af ordinarie samt extraordinarie tjenstemän inom k. kammarrätten. Huruvida I härvid hållit eder inom de gränser för justitieombudsmannens åklagareverksamhet, som i 1, 2, 3 och 11 22 i den för honom utfärdade inskruktion finnas bestämda, deröfver tillkommer domsrätten dem, inför hvilka I ären redovisande, men då jag inlåtit mig uti omständligt svaromål, har sådant skett så väl af månhet om det embetsverks anseende, till hvars chef jag blifvit i nåder förordnad, som af aktning för den allmänhet, till hvars kunskap innehållet af eder anmärkningsskrift blifvit befordradt med så sällsynt skyndsamhet, att man nästan skulle kunna säga, att det bläck, hvarmed jag å skriften gjort anteckning om dagen för dess emottagande, ej långt derförinnan hunnit torka. Det är nidskrifvarens privilegium att få anfalla utan att bevärdigas med svar. I de flesta sådana fall utgör den kännedom, som allmänheten eger om den anfallandes yrke, ett tillräckligt värn för den anfallne, men då riksdagens justitieombudsman upp: träder och denne dertill är en för rättrådighet och hofsamhet allmänt aktad man, får en gjord anmärkning en helt annan betydelse. Det blir då en pligt att genom sanningens framläggande och genom åstadkommande af all tillgänglig utredning söka vederlägga eller förklara densamma eller framdraga hvad som kan tjena till ursöktande af en tilläfventyrs förelupen felakt het, och denna pligt har i förevarande fall icke synts mig mindre bjudande derföre, att icke några namn finnas i eder skrifvelse uppgifna. Anvisningarne hafva ändock varit tillräckligt tydliga för att dessa namn kunnat utfinnas och att skadebegiäret samt det lömskt smygande förtalet sedermera, bakom skyådet af justitieombudsmansembetets stora auktoritet. kunnat emot de, enligt min öfvertygelse, oförskyldt klandrade rikta sina dolkstygn. Om det genom den af mig mu gjorda utredningen i någon mån lyckats mig utt åt dem bereda upprättelse, skulle detta för nig vara en så mycket stör-3 tillfredsställelse, om jag under den tid af snart 15 år. hvarunder ag delat deras arbeten och nqölor! nogsamt vatt tillfälle att se det oförtrutna nit och den nppffrande pligttrohet. hvarmed k. kammarrättens mbetsoch tjenstemän nästan utan undantag afbrotet egnat sig åt sina åliggandens fullgöande och utan knot eller ens uttaladt missnöje emödat sig att nppbära den allt mera tuna jördan af de i antal ständigt tillväxande målen. Den enda anhållan, som jag har att till eder ramstiälla, är att I behagaden åt detta mitt svaromål bereda enahanda offentlighet. som I säerligen hafven för afsigt att förskaffa åt redosörelsen för edra besök i k. kammarrätten. Stockholm den 11 Januari 1873. Carl 6. Mörner.