ligt öfvertag öfver de små satiristerna. Näväl, Trip, den sås som duger till gåsen duger också till gåsungen; gif hit den hvassaste knif, som finns i huset. Triplet gaf henne en knif, och hon skar och skrapade och mätte, och lyckades slutligen passa in sitt ansigte i duken. Derpå måste Triplet taga penseln och måla rundtom hennes ansigte, så att öfvergången ej blef för hastig. Ett stycke grönt bej anskaffades också. Detta skulie anordnas så bakom staffliet, så att det tolde henne. Triplet målade och retoucherade, men sade under allt detta i resignerad ton: Det kan inte lyckas; jag förmodar ni vet det? Jag vet ingenting, lydde svaret. Lifvet är en gåta. Jag tror inte, att ni skulle kunna på det här sättet bedraga Lucy och Roxalana, emedan de ej ha några för goda glasögon att se med. Men med dem, som en gång börjat se genom fördomar och döma efter hörsägen, kan man göra hvad som helst. Jag ber om förlåtelse: Min pensel vidrörde er kind, Betyder ingenting, sir; jeg är van vid sådant, Ock om ni inte kan få taflan i samma ton som jag, så var så god och laga att ni får mig i samma ton som taflan. Jag skall försöka, men jag är viss på att det misslyckas. Åh, det är inte så säkert! Har ni inte Intet än? Skynda er, ty de äro säkert snart här. De skola genast se, att jag ej målat detia; det är alltför vackert. En förständig anmärkning, Trip. Men jag tror att de skola räsonnera tvärtom och säga, att emedan ni gjort det, kan det inte vara vackert, och således ej heller jag. (Forts.)