detsamma. (Denna resignation ämnades till en stickande förebråelse.) Mr Cibber med sitt hänleende och sin snusdosa! Quin med sin humoristiska klubba! Miss Clive med sin hvassa tunga! Snarl med sitt tadel! Och Soaper med sitt beröm! — arsenik i sirap brukar jag kalla det! Men det är detsamma, jag förtjenar alltihop! Ty sepå detta porträtt och detta! Ni menar att jag är målad lika bra som mitt porträtt?Ack, nej, nej, nej! Men att se först på ert ansigte, miss, der uttrycket blixtlikt förändras, och sedan på detta hårda, afskyvärda, döda sudderi! Jag skulle kunna — och jag skall göra det också! Bedrägeri! Döda karrikatyr af lif och skönhet, se der!och han stötte sin palettknif genom duken. Oförskämda lögn! Synd mot naturen och miss Woffington, se der!s och han genomskar duken ännu en gång. Derpä tillade ban, helt hastigt vorden ödmjuk: Jag ber er tosen gånger om förlåtelse för denna skenbara skymf, som jag hoppas ni ej tillskrifver någon annan orsak än den rätta — förtviflan öfver att ej hafva lyckats. Sa ken är att jag ären oduglig åsna och ingen mölare. Man har låtit mig förstå detta förut; men sjelf har jag aldrig märkt det förrän nu. Rakt igenom min vackraste kindgrop, anmärkte Margaret med största likgiltighet. Nå, uv för jag väl gäspa och göra hvad jag beh 2 Det får ni, misso, sade Triplet allvarliet Så suötto de midt emot hvarandra en stund inder bedröflig tystnad. Slutligen reste sig uktrisen. Hon kämpade tappert mot siv 1edslagenhet och lofvade inom sig att melanolien ej skulle få kufva hvarken hennes nod eller hennes makt. j