Jag tror ni är mästare i er konst, sade hon likgiltigt till Triplet, ni målar så fort. Ja, miss, sade Triplet dystert. För döme den der skuggan!s tillade han och möålade allt fortare. Hans sinne var också omtöcknadt af sorg. Miss Woffington hade gäspande underrättat honom att hon hade bjudit hela det hos Vane församlade sällskapet att komma och prisa hans verk; och allt sedan hade han varit morne et siencieux. Ni är lycklig, fortfor Margaret, utan att det minsta bry sig om hvad hon sade: det är så svärt att få utförandet att hålla jemna steg med tanken. Ja, det är svårt. Triplet målade. Är ni nöjd med porträttet? . Långt derifrån. Triplet målade. Ni, glada själ! Det är således likt? Inte det ringaste. Triplet bara målade. Margaret sträckte på sig och gäspade. Ni får inte gäspa, miss... ni får det inte. Åhjo, det får jag visst... när jag har så godt sällskap som nu, och hon gäspade ter. t Jag skulle just nu uppfånga draget kring munnen, klagade Triplet. Nå, fånga det då... det springer inte sin väg. Jag skall försöka. Det blir en behaglig halftimme för mig, när de alla komma hit, hvar och en med sin knif för att skära ett skulle ej lemua så många dörrar öppna för kriviken. Nej, ni har rätt. Hufvudet litet mera åt denna sidan, Jag förmodar att ni inte kan sitta stilla, miss? I så fall gör det också