Aftonbladet – 25 januari 1873, sida 3

(Bref till Aftonbladet.) i Ni vill hafva bref från läktaren, säger ni, icke just referat, som ej mer intryck och utkast, små porträtter oeh skizzer, efterskörd af det mer allvarliga från en, om möjligt glad synpunkt betraktadt, interiörer och kabinettsstycken, i hvilka skildraren dock icke får vika från natursanning eller vårdslösa lokaliärgen. Jag skall bemöda mig att uppfylla eder ästundan, men jag förbehåller mig full frihet i val af ämnen, i tid och rum, i uttryckande af åsigter och hvad dertill hörer. Om ni tycker att jag borde sysselsätta mig med kronobrefbäringen, hvilken befunnits så vigtig, att den fått plats i sjelfva trontalet. men jag har mer smak för ett annat ämne, torde ni likväl icke hejda mig; och skulle mina åsigter någon gång ej öfverensstämma med Aftonbladets, hvilket låter tänks. sig, kan redaktionen ja i en not bekämra mina villfare sen låta dem stå qvar i texten för br fvarens räkning. Så vare det ock med tiden för dessa brefs tillkomst, en gång i veckap, två gånger elvii lofvar jag att icke låta er vänta på mitt nästa bref till dess riksdagen är nära att bryta upp. Och hvad rummet beträffar, vill jag nu strax erinra derom, att riksdagsläktaren har en ganska. vidsträckt lokal och omfattar såväl läktarne i de båda kamrarne, de diplomatiska, publicistiska eller folkliga, af hvilka de sista äfven benämnas principalernas läktare, som matsalarne på Hö:el Rydberg och Hötel Kung Carl, mest i smårummen, der fina dinger på ett särdeles angenämt sätt befrämja sociala kombinationer och politiska digestioner, liksom Hötel Suegde, hvars begge våningar äro flitigt besökta af riksdagens inflytelserika potentater, i synnerhet tillhörande den mäktiga majori teten, och Caf Kung Carl, ett och annat enskildt sällskap, Drottninggatans gångbanor samt Kungsträdgårdens östra allå. Allt det der tillhör riksdagsläktaren och utgör således den mark, på hvilken jag anser mig hafva rätt att jaga. Träffar jag icke mina original, jag menar de representanter och de riksdagsförbållanden, hvilka jag skall porträttera, på nägotaf dessa ställen, så söker jag upp dem der Män af ära finnas eller bland De hundra jungfrurna och der träffar jag dem bestämdt. Skizz boken har jag alltid med mig, och rifver ut ett blad då och då. Det är dessa rifna blad, som jag skickar eder. På första samlingsdagen satt jag på Andra kammarens läktare. Jag vet ej riktigt huru det kommer sig, men det är vanligtvis på Andra kammarens läktere man befinner sig, då man vill studera riksdagsfysionomier. Den gängen var det svårt att känna igen sig. Midt framför mig befann sig visserligen erkeviskop Sundberg i kroppstorlek, alldeles eom jag sett honom under de föregående riksdagarne, fastin kanske något mera tillbakadragen och i hängande till stånd; men för öfrigt var ej allt detsamma som förr. Platserna voro omkastade, något huller om buller tyckte jag, utan egentlig princip eller förståndig sammanhållning, Grefve Posse hade icke mer en så framstående plats som förr. Hr Jöns Pehrsson hörde visserligen ännu till högern, från tal mansbordet räknadt, men gömdes ej längre högt upp i hörnet, det der mystiska hörnet, som gjorde hr Jöns Pehrsson ännu fruktansvärdare, när han började sin kritik öfver första hufvudtiteln. Hr Törnfelt var ännu en vensterman, men äfven han har blifvit framflyttad i dagsljuset. Stockholmsrepresentanterne syntes ej iakttaga samma ordning som förut. Och alla de nya sedan! Hvilken mängd af nya anleten! Har skall det blifva möjligt att lära sig känna igen ! alla dessa nya fysionomier? Jag lofvar dock att göra mitt bästa. Bredvid mig satt en annan af principalerne. Han hade tagitstatskalendern med sig, studerade gidorna 95—101, bläddrade och jemförde mellan boken och sälen, allt från Axel Adlersparre till och med Johan Rutberg. Chevalierer begge två!s utropade han och vände sig till mig. Jag såg frågande på honom, hvilket han muntligt besvarade, som gaf mig anledning till replik, och så befunno vi oss snart midt inne I en diskussion em z tion och statskalender. Det är märki mängd riddersmän, som för närvarande befinner sig i Andra kammaren, denna demo9kratiska samling. Stockholm har flere nya representanter. . sade min granne, hvilken förklarade sig vara från landet, men under vintern bosatt i Stockholm för att se riksdagen, Richard dev tredje, Cadiers nya hotell, De hurdra ljungfrurna och alla nya taflor i konstförelningen, alltså ea person som önskar följa med sin tid. . I Men af dessa representanter forfor han, är det endaget två, hrr Hedin och Walld6n, som idka något yrke. Alla de öfriga elfva Ttillhöra chevaleriet. Se sjelf här i statskalendern, skall ni få ge. Jag känner icke hr Rubenson och tänkte atv stapskalendern skulle upplysa mig om hans borgerliga sys Tselsättning, men finner att han endast är Iriddare af Wasaorden. Kan man lefva på Jer flere, allt efter omständigheterna, dock I mmm RR me ket hh 0 KA — AR I det? Ja, pi ser på mig och skrattar, men ljag talar allvarligt, skall jag säga. Hvad lär hr Lundström? Riddare af ilordstjerI neorden. Hrr Sjöberg och Carlen? Riddare lat samma orden. Hr Adlersparre är riddare laf Svärserden, hr Nybleus likaledes. Idel I chevalierer eiutså bland Stockholms reprelsentation. Och så äfven på andra böll, Af Norrköpings två representanter är den eiie ridgare och den andre fabriksidkare. Jönkölpings representant är blott riddare, CarlsIhamus likaledes, Kristiangtads också, Wexiö I desslikes, Landskronas, nej, jag kan icke lräkna upp dem alla, Sannerligen jag hade trott att bourgeoision, hvartill stadsrepresentationerna väl höra, skulle så helt och hål Jlet gå upp i chevaleriet, Herrn är från landet, vågade jag inI vända, ) Ja, det har jag ju redan sagt, förkla bara ironien i mina ord. Och jag skulle rna vilja ha litet närmare reda på de två a Paordhäck men atatskalendern upprade mannen, utan att låtsa om den uppen-.