Aftonbladet – 25 januari 1873, sida 2

OLE UVI APR VIKULUS BLEKTA IUTALELUTE fria från borgerligt besvär och tunga; ; 2) Om beviljande af vissa förmåner förb enskilda jernvägsanläggningar; samt M 3) Om åtgärder till betryggande af sko-2 gens framtida bestånd och bevarande af lapparnes renbetesrätt inom Westerbottens och Norrbottens läns lappmarker. ee — na Vi ha förut omnämnt den seger, franske undervisningsministern Jules Simon nyligen vann i nationalförsamlingen, då frågan om det högre undervisningsrådet, afgjordes i enlighet med hans önskan. Vi ha äfven om: nämnt det nya anfall högern, misslynt öfver detta nederlag, kort derefter gjorde genom deputeraden Johnston, som föreslog ett misstroendevotum mot samme minister i anledning af ett af honom utfärdadt cirkulär, genom hvilket några modifikationer gjordes i föreskrifterna för den högre undervisningen,ihvilka gingo ut på att något inskränka de klassiska språkens öfvervigt i densamma. Dessa modifikationer betecknades af Johnston såsom en olaglig åtgärd å undervisningsministerns sida. Som diskussionen härom inom församlingen var ganska märkvärdig, vilja vi här efter ett telegram till Times från dess specielle korrespondent meddela en kort redogörelse härför. Johnston framstälde sitt förslag vid för samlingens sammanträde den 20 d:s. Det mottogs med mycken uppmärksamhet, men framkallade icke någon stark sensation. Sedan han slutat det tal, hvari han motiverade detsamma, uppsteg Jules Simon i tribunen och försvarade sig i ett föredrag, hvilket anses för ett af de vältaligaste han hållit i nationalförsamlingen. Efter att hafva protesterat mot beskyllningen för lagöfverträdelse, yttrade han: Jag har blifvit uppfordrad att göra studiet af latin valfritt. Jag har motsatt mig detta, emedan ingen kan hålla starkare än jag på, att grekiska och latin erbjuda det bästa medlet till den menskliga intelligensens odling. Men under ett århundrade ha en mängd unge fransmän användt sin tid på att studera latin, utan att förvärfva någon kunskap deruti. Jag har tänkt, att om man gåfve dem mera tid att reflektera öfver hvad de läst, skulle de förstå det bättre och dock arbeta mindre. När en nation undergått sådana motgångar, som vi fått pröfva på, bör hon hemta någon lärdom af dem, Det är icke endast den ofullkomliga orga nisationen af vår arm, som varit orsak till vårt nederlag, utan äfven den otillräckliga organisationen af vårt uppfostringssystem. När vi öppnade de tyske soldaternes tornistrar funno vi alltid böcker uti dem. De kunde alla tala franska. De voro alle bekante med Frankrikes geografi. När jag uppsteg i tribunen för att säga, att jag modifierat undervisningsprogrammet för att lemna mera utrymme för studiet af de moderna språken, möttes jag med bifall, utan att någon antydan gjordes omatt jag kränkte lagen. Nu — derför att jag gjort slut på det latinska versskrifvandet — påstås det, att jag begått ett lagbrott. (Långvariga bifallsyttringar.) Våra barn digna under den mängd af ämnen, undervisningsprogramivet omfattar, och jag är säker ph att mödrar, då de se det arbete som påtvingas deras barn, äro bedröfvade öfver att finna det så öfverdrifvet. (Bifall) Nej, vi måste gifva Frankrike en stark generation, Vår ungdom måste återvända till en förgången tids kroppsöfningar för att motsvara de kraf framtiden ställer på honom. Jag är för min del öfvertygad om, att det högre undervisningsrådet, hvilket jag underställer mina åtgärder, skall gilla dem. (Långvariga bi fallsyttringar.) Biskop Dupanloup anföll undervisningsministern med mycken bitterhet. Han beskylde honom för vankelmodighet och för sträfvandet att med vackra fraser öfverskyla en begången olaglighet, Han åberopade Englands exempel, der skrifvandet at latinsk vers ännu står i stort anseende, och sade, att man der visade mycken försigtighet i fråga om reformer i skolväsendet. Han yttrade, att Jules Simons föregångare, f hrr Royer Collard, Villemain, Salvandy och d Cousin, icke försökt göra hvad Jules Simon ö gjort. Han försäkrade, att de förändringar, S den sistnämnde införde, allvarsamt hotade ö 8 d f rt mm c KH fn tu ot el 0 SS TT — fr— O— VV NCR jet hed 0 2 KT för JM mm m Mm I mr Mm oo II samhället, och slatade med att förorda den af Johnston föreslagna dagordningen, . Följande da ordning föreslogs deremot af Fournier: NWationaliörsamlingen, som icke vill afgöra värdet af de af ministern för allmänna undervisningen föreslagna reformer, men beklagar att de blifvit utförda utan att. underställas det högre undervisningsrådet,! öfvergår till dagordningen. Deputeradena f Christophle och Durand framställda åter!t följande förslag: Nationalfärsamlingen, som 5 anser, att cirkylärvet af den 27 September 1 1872 bör, i öfverensstämmelse med ministerns för allmänna undervisningen förkla Åd ring, underställas det högre undervisnings-? rådets pröfning, öfvergår till dagordningen., )2 Inrikesministern förklarade, att regeringen d understödde sist anförda dagordningsförslag. ) Deputeraden Paragnun förklarade 1 anledning häraf under högerns bifall, att tilll! förekommands af missförstånd måste ihåg-Y kommas, att anmärkningen var riktad endast Y mot en handling af undervisningsministern J och icke mot en handling af regeringen. Såsom vi förut omtalade, ntogs Christophleg och Duclerca förslag med 342 röster ma ITU och vid förnyad votering följar2g dag (eme-C dan röstantalet vid der Törsta var otillräckligt) med 425, röster mot 35. Trettiomannakomitån fortsatte i gesslonen den 20 dennes diskussionen afan-l1e dra punkten af första artikeln i subkomitenso förslag, hvilken stadgar att Thiers skall hö-ls! ras af församlingen, när han så anser nöd-lo vändigt, sedan han först underrättat för-h samlingen om sin afsigt genom ett budskap. k Hertigen af Decazes, tillhörande högern,s vidhöll sitt amendement, enligt hvilket skulle b attryckligen föreskrifvas, att Thiers endast