Aftonbladet – 24 januari 1873, sida 3

I numret för den 13 dennes omtalade vi en upprörande händelse från det af Stockholms fattigvårdsnämnd anordnade herberget Fåfängan vid Sabbatsberg, der menniskor, som icke annorstädes kunnat erhålla tak öfver hufvudet, i följd af bostadsbristen få bo för 1 rdr i veckan. Der, berättade vi, hade tillsyningsmannen eller vaktmästaren lördagen den 11 dennes utvräkt ur sin bostad en stackars enka med två barn för att tillbringa den regniga vinternatten å bara marken. Hon hade icke kunnat betala hyran, och han såg reglementsenlig anledning att afhysa henne. Men då en tillstädeskommen person erbjöd sig att erlägga hyran för henne i förskott och då de i Fåfängan medboende sam: fäldt intygade, att det ej fanns annan anledni nå till klander mot den utkörda, då ej annat skäl återstod att åberopa för vaktmästarens åtgärd än att enkan haft någonting obytt med en annan i huset boende qvinna, hvilken de öfriga herbergerade i sin ordning förklarade vara roten och upphofvet till förargelsen — då sade vi att denne vaktmästare förfarit hårdbjertadt och orättvist. Om de menniskovänner, som inköpte Sabbatsberg till en yälgörenhetsinrättning åt fattige, till de husvilles herbergerande, kunde känna huru den arma enkan med de två barnen dernu sedan tio dagar förgäfves irrar omkring, sökande tak öfver hufvudet för sig och de sina, skulle de vända sig i sin graf. Vi veta icke att inom hufvudstaden, der en ordnad fattigvård finnes och der så många utvägar erbjudas till de olyckliges hjelp, något motstycke förekommit till att en familj, oaktadt stadgad hyra erbjudits, blifvit, såsom här skedde, af en fattigvårdens och en Ordets tjenare, predikanten och sysslomannen vid Sabbatsbergs fattighus, utvräkt med sitt lilla bohag. Ännu i dag husvill, söker enkan, vridande sina händer och på väg till vansinne, tak öfver hufvudet för att ej frysa ihjäl, medan inom herberget tillräckligt rum finnes för dessa olyckliga. Ehuru vår senaste artikel icke afsåg annat än beredande af rum för den arma familjen, hafva likväl flere för nöden ömmande personer besökt bergen vid Fåfängan och funnit de nödställde samt gifvit enkan hvar sin gåfva, så att hon lyckats mätta sina barn; men då icke rum för dem kan fås för penningar, äro de lika blottställda och hafva infn annan utsigt än att dö af köld under bar immel i närheten af det herberge. som staden upplåtit just till förekommande af dylik olycka. ed sällspord hårdhet ha sysslomannen och dennes emot flere personer med skymford, senast i går afton, utfarande handtlangare tillbakastött hvarje begäran att enkan måtte få komma under tak med sina barn, vore det än i ett uthus; och då hon af välvillige förre medboende i herberget sent om aftnarne insläpptes i ett kök, har den obarmhertige vaktmästaren tidigt om morgonen haft till sitt första göromål att ånyo ptjaga henne med de knappt halfklädda barnen. Ja, söndagsmorgonen den 12, medan fattighuspredikanten-sysslomannen beredde sig till att predika Guds ord för fattighjonen vid Sabbatsberg, att bjuda frid och välsignelse öfver alla, att tala om barmhertighet och nåd. skickade han sin hjertlöse vaktmästare att på nytt utkasta den fattiga husvilla, med egen fara af grannarne i ett kallt kök inhysta familjen; och då de stackars yrvakna barnen under tårar bådo att få påtaga sina ännu våta strumpor, kunde det icke beviljas; de måste genast ut. Mot enkan ha alla i huset, i går ånyo tillfrågade, ingen anmärkning; men hon har dristat sig att säga en sanning: den, att den omhuldade, ännu qvarboende qvinnan Jönsson och hennes barn dragas med en skamlig sjukdom, som kan blifva farlig för medboende, och detta har seder. mera blifvit af läkare vitsordadt; men ändock bor denna omhuldade qvinna qvar, ehuru det jn är nödvändigt att hon bör vårdas å annat ställe. Emellertid hafva flera personer fått rymma fältet för denna favorit och deribland en,som förut i aderton år bott på stället. Så långt kan en omensklig vaktmästares makt sträcka sig, när den skyddas af en omild sysslomans benägenhet att skydda sin underlydande, hur mycket denne än må förgå sig. Men om den fattiga utkastade eukans handling, att upplysa om hvad som icke får döljas, är straffvärd och om detta brott icke sättes öfver det aldra gröfsta, så må man åtminstone gifva henne ett fängelse — en varm cell får ju till och med den gröfsta brottsling. Ett fängelse är ju tusen gånger mildare än att öfverlemnas åt öld, oväder och hunger, åt den hjertslitande känslan -att de oskylda frysande barnen lida; Vi hade trott att fattignämnden vid dess senaste sammanträde skulle taga den fattiga husvilla familjen, som endast begär tak öfver hufvudet under sitt beskydd, då tusen utvägar finnas att få dem logerade, men den bistre sysslomannenresten och dennes ännu jorphårdare vaktmästare ära vetat så framställa de husvilla, att ej ailenast afhysningen godkändes, utan äfven åtgärder vidtogos, hvilka ännu mer blottställde de SIyckligt så att enkans bergade smulor, hvilka förat blifvit inflyttade i ett skjul, sistlidne går dag ånyo utkastades på marken och för mnärva. rande ligga vid den hånskrattande vaktmästarens afträde, dit äfven enkan med barnen tagit sin tillflykt i en sumphåla, der dyn når upp öfver fötterna och der ha de tillbragt dessa ohyggliga regnoch slaskdagar, då anilra menniskor icke utan nödtvång lemnat sina hem. Men när nöden är som störst, är ock hjelpen närmast, Må hon äfven hafva uthärdat denna sistförflutna natt och de hjertlöse skola ge att det finns hjertan varma för nöden inom vårt samhälle... ädla, goda och välgörande, hvilka taga sig an den af köld skälfvande familjen. i öfverlemna enkan med barnen åt den för nöden ömmande välgörenheten, åt vår stads alltid visade menniskokärlek och välvilja mot olycklige. e medel, som till den husvilla enkan och hennes barn vid Fåfängan inflyta å vårt annonskontor vid Myntgatan samt hos ordningsmannen för 23:e distriktet (nx ä8 Rörstrandsgatan), skola i denna tidning tacksamt redovisas.