Aftonbladet – 24 januari 1873, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Örn fångad i räfsax. I Borås Tidning för den 22 Jan. läses: För någon tid sedan en morgon såg en dräng, som befann sig ute på marken i närheten af en gård ner i Mark, en ståtlig örn beskrifva sina stolta cirklar hö tuppe i skyn. När så luftens monark, som efter sin tidiga lever antagligen ej hade spisat frukost, då kanske hans kök varit dertill för illa försedt, med sitt klara, skarpa öga ser en stackars oskyldig get traska omkring här nere i gruset, fann han nådigt behag uti att upphöja henne till fyllnad i sin egen nog torftiga budget, hvarföre han efter några slag med blixtens hastighet störtade ned och slog sina hvassa tumslånga klor i den, af den höga ära som väntade henne förskräckt bräkande geten. Om hans rofgirighet och lyst nad äfven hade kunnat mäta sig med en viss annan kejserlig örns, så var han dock härvidlag för kort i rocken och bytet blef honom väl alldeles för tungt, ty sedan han med väldiga vingslag höjt sig några alnar upp i luften, måste han åter släppa sitt rof, som jämmerligen bräkande föll tillbaka på marken. Drängen skyndade sig nu att binda fast geten vid en räfsax, så ställd, att om örnen vidare skulle försöka röfva bort geten, saxen då skulle slå igen och knipa röfvaren. Sedan gillret var lagdt, sprang drängen in efter sin laddade bössa, och när han åter kom ut slog örnen just för andra gången ned öfver sitt tilltänkta rof. Men nu blef annat utaf, saxen gjorde sin skyldighet och knep fast om stjerten på högheten. Förskräckt tog denne nu ånyo till vingarne, medförande räfsaxen, som dock tyngde honom så, att drängen kunde sända honom sin bösskula, innan bam ännu hunnit lyfta sig mer än några famnar upp från marken. — Det kungliga liket blef sedermera inskickadt hit till staden för balsam...... preparerings och uppstoppnings skull; och mäter den nobla fågeln något öfver 7 fot mellan vingspetspetsarne.