Aftonbladet – 24 januari 1873, sida 2

Forträtter målas och undervisning meddela i deklamation, Men här är mitt kört (oc han drog upp det som en teatersprätt dr: ger sin värja) och jag hoppas att till min öfriga egenskaper få lägga ännu en — de att få vara, min fru, eder ödmjuke och tack samme tjenare, James Triplot.z Dessa sista ord uttalade han med högr armen utsträckt i fyrtiofem graders vinkel bugade sig i en linie från högra skuldra till venstra foten och försvann. Allt dett hade han lärt sig på scenen. På hans ti brukades det att en aktör, sem blott had svd att skga, såsom: milord, vagnen ä tre v. A s iXeat dyllkt, inträdde me framme, eller nas Sm svamförde alt armen utsträckt framför sig, budskap i en ton, som om det rört en fallei dynasti, och gick ut igen, med venstra ar men sträckt uppåt himmelens sky och de! högra utsträckt bakom sig, som en stöva res svans. Lemnad ensam, kände sig Mabel högs orolig. Ernest är så varmhjertad. De var på detta sätt hon framställde saken til och med för sig sjelf. Han beundrade del ryktbara skådespelerskan och önskade vis: henne en artighet. Hvad? om jag skull gå till honom med de här verserna?x Hoi trodde så säkert att hon skulle behaga ho nom genom att visa att hon ej det minst: tviflade på honom eller var svartsjuk. De stackars barnet längtade så efter ett vän ligt ord af mannen, men innan hon hunni till det stora, ända ned till golfvet gåend fönstret, som stod öppet åt trädgården, had sir Charles Pomander inträdt derigenom. Sir Charles var icke ovälkommen, tvärt om; ty allt hvad Mabel visste om honom, va att han hjelpte henne att hinna fram til Tondon längt förr än hon eljest skulle hun D