Aftonbladet – 24 januari 1873, sida 2

nistern Ifzenplitz tillade: Då en komite kommer till mig med en direktör, som heter Wagener, kan jag icke neka mitt samtycke till en nyttig bana blott derför att denne man heter Wagener. Eller skall jag motsätta mig en jernbana från Berlin till Stralsund, derför att furst Putbus, som bor på Rigen, åtager sig saken? Prins Biron har bidragit till) att banan Oels-Wartenberg bygdes ända fram till ryska gränsen; det är dock mycket möjligt, att vid detta tillfälle försiggätt åtskilligt. som jag icke vill god känna. Ministern gjorde derjemte den personliga anmärkningen, att de af Lasker anförda fakta voro honom obekanta. Regeringens försvar gifver till och med den officiösa pressen anledning till en skarp kritik. Vi tro gerna, att ministern icke haft reda på allt detta, skrifver Spenersche Zeitung, men frågan är just, om han icke borde känna det, om chefen för handelsministeriet icke borde ha så mycken skarpsinnighet, att han förstår skilja mellan dem, som blott arbeta i det allmännas intresse, och dem, som använda det allmännas intresse till sin egen fördel. Ministern har emellertid icke veder lagt några fakta, som stå i förbindelse med bestämda namn. Det blir nu först och främst dessa tre offentligt angripna personers sak att offentligt försvara sig. Det här omtalade intermezzot tros icke komma att utöfva något inflytande på det framstälda lagförslaget, hvilket hänsköts till en komite; deputeradekammarens samtycke anses för gifvet, bland annat derför attlinierna hafva en strategisk betydelse. Diskussionen hade för öfrigt intresse för så vidt som den visar hur starkt reaktionen mot Manchestersystemet gör sig gällande i Tyskland. Flere deputerade gillade obetingadt, att staten anlade de ifrågavarande jernvägarne. Berger fäste uppmärksamheten på hvilket ofantligt omslag som sedan 1867 hade försiggått i åsigterna om jernvägsväsendet. Förut, då Manchesterskolan rådde enväldigt, blef den, som förordade statsbanor, ansedd för reaktionär. Nu inser man, att jernvägsindustrien skiljer sig från hvarje annan industri. Han ville hellre underkasta sig statefis än penningepungens monopol. Talaren hänvisade till de sydtyska staterna, som befunno sig väl af sitt jernvägssystem, samt till det omhe som började göra sig gällande i Engand. Nafional-Zeitung i Berlin berättar, att konungen af Baiern i de bestämdaste ordalag ogillat det entusiastiska deltagande, som kommit preussiska kronprinsen till del vid hans besök i Baiern förliden höst, och särskildt beklagat sig öfver nya pressiska fanors uthängande. Konungen yttrade till slut dessa betecknande ord: Man kan icke på en gång vara bairare och preussare, I garnisonskyrkan uti Potsdam uppsattes den 19 dennes 86 fanor och standarer, som under senaste kriget blifvit tagna från fransmännen. Ceremonien bivistades blott af personer, som voro dekorerade med jernkorset, och kejsaren-konungen höll ett tal, i hvilket han lofprisade de tyska truppernas mod och fosterländska hängifvenhet under kriget. Arbetareföreningen i London betalte den 18 d:s första summan till de strikande arbetarne i Sydwales. Hvarje familjfader kommer att erhålla 10 sh. i veckan samt ett tillskott af I sh. för hvarje barn. Som arbetarnes strike nu redan varat i fjorton dagar, så erhöllo de 20 sh. pr man. Arbetareföreningens utbetalning uppgick derigenom till 7500 pund, eller 135,000 rdr. Hade emellertid arbetarne varit sysselsatta under dessa fjortion dagar, skulle de ha förtjenat 100,000 pund, På ett möte i Monmouthshire af 700 arbetare voterades om huruvida man genast åter skulle börja arbeta eller fortfarande låta arbetet hvila. 368 önskade att arbetet genast skulle börjas. Rysslands eröfringar i Mellanasien under de senaste åren och dess tillämnade expedition till Khiva börja alltmera till draga sig den europeiska pressens uppmärkIsamhet. Äfven Wientidningarna sysselsätta sig för närvarande mycket med grefve Schuwaloffs beskickning till London och de tyc: kas nästan i den mellanasiatiska frågan vilja se början till en konflikt mellan Ryssland och England. De mena, att denne kejsar Alexanders adjutant skule hos de engelske statsmännen stöta på oöfvervinneliga svårigheter. Emellertid har han redan öfver Berlin återvändt till Petersburg. Efter en turkisk tidning meddela samma tidj ningar, att icke endast khivanerne gripit till offensiven mot och drifvit de ryska trupperna tillbaka, utan äfven emiren i Yarkand, eröfraren af det kinesiska Turkestan, med hvilken ryssarne för icke lång tid sedan afslutit en allianstraktat, rycker I fram mot det ryska Turkestan med en armå af 20.000 man och söker att egga till upp: ror alla med Ryssland införlifvade eller under ryskt beskydd stående städer och stammar. Hvad den förstnämnda underrättelsen beträffar, måste anmärkas, att de ryska trupperna först i vår kunna sätta sig i rörelse mot Khiva och således icke redan kunna ha hlifyit tillbakaslagna.. Den senare underrättelsen bekräftas icks af några I meddelanden från tillförlitlig källa. Någon allvarsam konflikt mellan Ryssland och England synes för ögonblicket icke vara att befara. Det ligger i bådas intresse att se ordning och lugn herrska på gränserna Forträtter målas och undervjsnin meddelas i deklamation, Men här är mitt kört (och Ihan drog upp det som en teatersprätt dra: