Aftonbladet – 24 januari 1873, sida 2

öfver hennes skära kinder, och till och med en Pomander borde tvekat att plåga henne så; men sir Charles hade intet förbarmande. Ni skulle i alla fall förr eller senare fått veta det, sade han; det är bättre att få höra sanningen af en vän. En vän! Är det en vän, som förtalar mannen inför hustrun? Är det en vän, som förvänder stackars Ernests vänlighet och glada lynne i dåliga seder och hang kärlek till poesi och dramatik i ovärdiga förbindelser med aktriser? och... o! tårarne ville bryta fram igen, men hon aftorkade dem, ty hon hatade nu denne man så djupt, som hom förmådde hata, Tror ni att jag inte visste att miss Woffington skulle komma hit i dag? utbrast hon, kämpande modigt både mot sin egen oro och sir Charles an fall, Hvadb utropade han; ni igenkände henne då? Ni upptäckte skådespelerskan oaktadt alla lady Bettys stora maner? 2Lady Betty!s sade Mabel; hon, med det goda, vackra ansigtet! Åh! jag ser att ni ej igenkände henne. Nåväl, lady Betty var miss Woffington. Bom jag visste att min man bjudit hit för att öfverlemna henne dessa verser, dem jag skall gifva honom; och hennes vackra läppar darrade. Hade hesöket haft någon annan anledning, som ni är nog elak, nog grym att vilja påstå, tror ni då att han skulle hafva dertill valt den dag, då han väntade mig hit. Ej om han visste af att ni skulle komma; svarade sir Charles lugnt. Han visste det — jag skref till honom, Verkligen! sade Pomander förvånad. Der ligger mitt sista bref, sade Mabel