Aftonbladet – 24 januari 1873, sida 2

Huru, min fru, sade han, ni är lika ensåm här som i Shropshire ? För ögonblicket, svarade Mabel lugnt. Der ser man vanans makt. När man har sin bustru i Shropshire, är man ju så godt som ungkarl! Birl2 Och vår älskvärde Ernest är så allmänt omtyckt! Bj att undra på, sir. Få personer skulle kunnat med sådan lätthet öfvergå från landtjunkarens puppa tillstadsbonsfjärilsnatur, menade Pomander, Ja, sade Mabel sorgset, jag finner hönom förändrad, Förändrad! Säg hellre förvandlad! Och förvandlingen har förnämligast skett i fo yern. Foyern! Hvar är foyern? Hvad är det ? Foyern, min bästa fru, är ect rum, der våra houris lägga af sina vingar och der gudinnor blifva dödliga; der lady Macbeth gråter öfver sin knähttnd den Belividera lugnar sin förtviflan med ett dussin ostron — med ett ord, det är der vära aktörer och aktriser blifva män och qvinnor och spela sina egna roller skickligt, i stället för skaldens däligt;, upplyste Pomander, Aktörer! Aktriser! Brukar mr Vane besöka... Han! Han har på ett halft år vunnit en ryktbarhet; som mången elegant skulle vilja gifva båda sina öron för att erhålla. Det finnes väl knappast någon skandaltidning, der ej hans namn figurerat, eller en aktrig af någon talang, som ryktet ej gifvit honom till älskarinna. Huru vågar ni säga något dylikt till mig? utropade Mabel med ett hastigt utbrott af harm, under det tårarne strömmade