Aftonbladet – 22 januari 1873, sida 3

fullkomligt främmande — anser jag mig dock böra bemöta de yttranden, hvilka innebära ett allvarligt menadt klander mot den från geologiska byrån 1872 utgifna kartan (med beskrifning) öfver Skånes geologiska formationer, ehuruväl ett dylikt bemötande icke vore af nöden inför sakkunniga läsare af de klandrande artiklar, hvilka jag åsyftar (se t. ex. Öresunds-Pösten för den 28 December 1872 och den 14 Januari detta år, samt Folkets tidving den 31 Dec. 1872). Det skrifves nemligen, att inom om: råden, hvilka ä denna karta äro anmärkta såsom tillhörande den siluriska samt andra icke kolförande formationer) vid borrning anträffats kol, och för den mindre kunniga läsaren skulle väl häraf synas fråmgå, att de geologiska beteckningarne ä kartan således bevisats vara oriktiga. Jag anhåller derför att få erinra, att kol och kolhaltiga ämnen väl kunna anträffas i hvilka geologiska (sedimentära) formationer som helst;-men att ingen af dessa formationer kan kallas koMörande (i. detta ords praktiska bemärkelse) med mindre de inne: hålla brytvärda kolflötser, ett för hvarje geolog fullkomligt kändt faktum, och at geologiska byrån icke kunnat å sin karta utsätta andra gränser för formationernas utsträckning än de, hvilka undersökningarne gifvit vid handen. Ehuru det knappast lärer kunna komma i fråga, att med hopp om ekonomisk framgång anställa stenkolsborrningar: inom andra områden än de, hvilka tillhöra en kolförande formation, utgör dock detta förhållande intet hinder för dem, som hå lust, att äfven inom andra formationers områden försöka sin lycka, och minst åf alla kan: väl geologiska byrån med ovilja .betrakta dylika arbeten, genom hvilka; om de bedrifvas med ärlighet och noggrannhet, det geologiska vetandet ovilkorligen skall vinna, hur det än må gå med försökarnes vinst. Icke heller lärer det kunna föras geologiska byrån till last, att hennes karta och profiler : icke angifva det djup, till hvilket Skånes kolförande formation når hvarje ort inom dess kända område, enär det torde vara bekant, att. vinnandet af denna kunskap skulle erfordra dyrbara djupborrningar, ett arbete, som icke kan tillkomma den anstalt, som har sig uppdraget Sveriges geologiska undersökning. Till elut vill jag endast påpeka det egendomliga förhållande, att personer, hvilka genom denna geologiska undersökning kommit i besittning af en karta, derå gränserna för Skånes kolförande formation finnas utsatta mad all den noggrannhet, som undersökningens plan kunnat tillåta, långt ifrån att vara erkännsamma för härigenom vunnen ledning vid kostbara försöksborrningars anställande, tro sig handla klokt, då de, med förbiseende. af denna ledning, tillvita kartan fel, hvilka egentligen endast finnas i deras egen geologiska kunskap. Om de tagit tillräckligt noggrann kännedom om den klandrade kartan och dess beskrifning, skulle de funnit, både hvar formationernas gränser äro utsatta efter observerade punkter (alltid utmärkta med ), och hvar dessa gränser möjligen kunna vara underkastade en rektifiering, såsom beroefide på sannolikhetsslut (vanligen utmärkt med ?). Vid intet at de utom den kolförande formationens gränser nu uppgifna ställen, der kol anträffats (Spargodt; Eslöfstrakten, Ystadstrakter), innebära dock dessa uppgifter det ringaste skäl att frångå de å kartan utsatta gedlogiska formationsgränserna, och hvad angår att de personer till sist skulle få rätt, hvilka länge omfattat den åsigten, att Skånes kolfält ha-en bältelik utsträckning från sydöstra till nordvestra delen af provinsen, a, att det är ganska troligt, att till och ned under Skånes djupa kalklager stenkolsvädden återfinnes, vill jag nämna, att fullkomligt säkra observationer: bevisat att nåsot sädant sammanhängande bälte ej finnes, samt förklara, att hvarken geologiska byrån ller jag sjelf förnekat möjligheten af den wolförande formationens förekomst under sritformationen. Geologiska byrån har: till ippgift, att framställa resultaten af vetenkäpliga undersökningar, icke att; vare sig ena eller andra intressets tjenst, proklanera hugskott eller gissningar såsom beviade fakta. Stockholm den 21 Januari 1873. Otto Torell.