j lorgan agitera mot sig sjelf, likt alldeles nog, repade gånger bibehöllo honom vid makten. en i fråga varande kåsören medgifver, att i dessa omröstningar ingick mycken humbug, men man kan väl icke fordra af en regering, säger han, att den skall låta sina På den bi: zarre kåsörens ståndpunkt är detta sannomen det finnes dock andra, som tycka att en regering kunde förhålla Isig opartisk vid dylika tillfällen samt framför allt att den som vädjar till ett plebiscit icke först roffade till sig makten och sedan frågade om han fick den. Detär åtminstone icke på det sättet man brukar gå till väga, när man söker en syssla. Emellertid skall den unga Napolon Eugene Louis Jean Joseph nu ärfva tronen. Paul de Cassagnac besörjer den saken. Det blir slutligen mycket besvär för Almanach de Gotha och dylika kalendrar, icke minst för vår svenska statskalender, att hålla reda på alla dessa kejserliga och furstliga hus. Bäst vore väl att göra en särskild kalender för husen in partibus, hvilka tyckas tillväxa för hvarje är. At huset Bourbon t. ex. hafva vi redan 1:0) Äldsta linien, 2:0) Spanska linien och 3:0) Yngsta eller Orleanska linien, af hvilka AZ 2 underafdelas i spanska grenen, neapolitanska grenen och parmesanska grenen, alla fördettingar. Tillsammans räkna dessa bourbonska grenar öfver hundra medlemmar, alla i vär statskalender upptagna. Nu hafva vi också att komma ihåg huset Bonaparte, hvaraf vår statskalender tillsvidare upptager den gren, som satt på tronen till den 4 September 1870, om hvilket datum kalendern dock icke vet någonting, men af det icke regerande huset Bonaparte finnas också två grenar, af hvilka blott den ena, prins Napoleon med hustru och barn samt syster, inrymts i vår kalender, under det deremot den vida större ej kunnat der inhysas, men väl borde få plats lika väl som alla de bourbonska fördettingarn.. Hvilken vacker skara af ädla pretendenter har icke Europa redan nu att uppvisa! Den spanske Carl den femte (eller sjette, sjunde eller ännu mera kanske, ty den gamle Don Carlos, farfadern, och den yngre Don Carlos, fadern, skola väl anses hafva också! regerat innan den nuvarande pretendenten uppsteg på sin imaginära tron); den spanska Isabella den andra och hennes son Don Alfonso; den neapolitanske Frans den andre; den franske Henrik den femte; de franske l orleanerne; den franske Napoleon den fjerde : oeh kanske ännu en sådan Napoleon, farbrodern till den unge... Det börjar sannerligen : blifva svärt att hålla reda på dem och dål1 hafva vi likväl icke tänkt på den icke re-l gerande yngre linien af Braunschweig Lineburg, hvilken för ej så läng tid sedan. satt på Hannovers mycket kungliga tron, ej. på alla Augustenburgare m. fl., m. fl., som med Guds nåd hoppas blifva en dag återinsatta i sina gudomliga rättigheter. Tro icke att vi skämta med så heliga ting. Nej, det kan aldrig falla ossin. Om vi också skulle kunna anses något litet lättsinniga i fråga om legitimitets-principen hos . de många furstliga husen, hvilka numera!: blott hus, men icke regerande — vi er-känna vår svaghet i detta afseende — så kan det dock aldrig komma i fråga att vi skulle våga säga något om dem som verkligen regera. Man bör sannerligen icke sätta sig upp mot dem som utgöra samhällsordningens enda stöd. Huru var det med koung Oscar den andres telegram till ex-kejsarinnan i Chislehurst? Har konungen verkligen telegraferat till henne, att samhällsordningen i Europa förlorat ett af sina märkligaste stöd genom Napoleon den tredjes död? Sannerligen vi kunna förmå oss att tro det, och skulle det vara sant, hvilket vore rimligt, så är det naturligtvis blott en maniere de parler. Lät oss halka öfver det. Hvad som deremot omöjligt kan öfver-!. halkas, det är signaturen H. F:s i Svensk Tidskrift uppträdande mot svenska akademien, sjelfva svenska akademien. Denne H. F., i förbigående sagdt en enfant terrible, har vågat — horribile dictu — angripa akademien för hennes pris åt en af de klenaste dikter som på lång tid utkommit, liksom ett sådant prisbelönande skulle vara något alldeles oerhördt. MH. F. har till och med, hvilket blott ökar det vidunderliga i hans exempellösa djerfhet, motiverat sitt omdöme om den klena dikten genom att helt enkelt framlägga planen för läsaren och uppmanat denne att sjelf taga kännedom om enskildheterna. Om akademien allt mer och mer saknar tillfälle, säger H. F. slutligen, att prisbelöna ut-! märkta vittra förtjenster — hvilket kan . bero antiogen derpä, att dessa på sista tiden blifvit sällsynta, eiler derpå, att de som . finnas ej söka sin lager på denna väg 4 E t (hvilken hädelse!) — så är detta ett obehag af mindre vigt. Det kan möjligen med-l föra, att svenska akademien — i synnerbet nu, då hon i officielt utlåtande förklarat sig sjelf inkompetent att syssla medl svenska språket och afsagt sig all befatt-l ning med ordboksföretaget — icke blir nå-l got annat än ett af Sveriges förnämligaste ordenssamfund, som genom sitt En af de aderton i svenska akademien ännu förlänar en viss distinktion åt sina ledamöter. . En och annan verksamhetsyttring har honl dessutom ännu sig förbehällen: Hon disponerar ju t. ex. ett af organen i den svenska pressen, hvilken under sådan ledning, som detta samfund kan bestå, bör hafva ett stort inflytande, och staten har också några gånger ät henne öfverlemnat mer eller mindre vigtiga förtroendeuppdrag. Men om akademien vill, för att utveckla verksamhet och hälla sig uppe såsom vitter domstol, taga sig för att prisbelöna dikter, I hvilka stå långt sedom den vittra förtjenjstens medelhöjd, så kan det hända, att den, i strid med sin store stiftares mening, att sänka dennva niveau, och såan ej för Sveriges vitterhet vara e rent ut sagdt, förskräckligt, Och ar signaturen H. F., på hvilken man one en haft vissa förhoppningar, komma sig till last! Fasan för ett de förtager oss all lust att via gång sysselsätta oss med I dant I heisos: Det jätit dylikt b: dare för de den förflutna veckan, DER QAR AA CNN