Den förflutna veckan hann med ej så litet. Vi behöfva endast erinra om riksdagens sammanträdande, talmännens utnämnande, de officiella talens utskrifvande, teatercensurens afskrifvande, hvilket visserligen var gjoråt längt förut, men icke förr än nu för nägra dagar sedan delgifvet allmänheten, Gustat Wasas, den Gustafvianskt Kellgrenska lyriska tragediens pånyttfödelse, den fjerde Napoleons tronbestigning, det stockholmska sällskapslifvets äteruppväckande genom fere kammarledamöters kraftiga mellankomst, den ryktbare Du Chaillus återkomst som hastigast till vår hufvudstad, det svenska postverkets fortsatta bemödanden till hämmande af tidningsspridningen, dock något lamare än under den näst föregående veckan, högskoleföreningens fortfarande verksarahet i det tysta, Samtidens kraftiga mellankomst i den skandinaviska myntfrågan, kapten De Camps bötfällande för tåtrampning. Sannerligen vi kunna eng i största korthet uppräkna veckans alla tilldragelser. Det anförda må vara nog för att gifva åtminstone en ungefärlig föreställving om en ganska widsträckt verksamhet. Ett och aunat deraf skola vi något närmare betrakta, på det att det ej må helt och hållet glömmas, sär nya tilldragelser tvinga de gamla långt i bakgrunden. Man hade kunnat hoppas att dödsfallet i Chislehurst ej skulle taga verldens uppmärksamhet mer än ett par dagar i anspråk och vi hade trott oss slippa från den historien i vår förAlutna vecka, men vi få ej undan draga osg att tala om fakta, och ett faktum är att verlden verkligen finner behag i att sysselsätta sig med Napoaleoas qvariefvor. RBeaktionens sorg är större än man kunde tro. och den engelska pressens kejserliga snobbism kolossalare än man kunde före ställa sig, ehuru msn visgerligen tilltrott bonom ej så litet i den väger, hvarför äfven en ecod de! af den öfriga europeiska pregsen anser sig böra trampa i de engelska spåren. De minsta detaljer af hvad som tillärager sig i Ca 1 se skola nu berättas och ällos from i passande dager, stufvas upp. j sag, förgyllas och framställas i det mest glänsande skick för veridens ögon flidnes husliga dygder hissas upp på piedesuul. dreperas, koloreras och arrangerat på ett riktigt utomordentligt skickligt sätt sh att menskligheten aldrig må glömma hurt verkligt stor kan varit. De, som trott att verlden iske har någo att göra med en sådan potentats enskilds lif och som derför aldrig heller lyssnat till herättelserna om de många mindre vackrs sidorna ärven i privatförhållandena, mäste nu öfvertygas omattde enskilda dygderna dessa rå vara aldrig så litet inverkande på de offentliga handlingarne, äro epsamt för sig i stånd att skapa en storhet. Och ha man väl fått det klart för sig, 5ä Pehöfve: man gedan ju icke tänka på mened CM Jo