Aftonbladet – 21 januari 1873, sida 2

ett obetydligt frasande innanför en dörr till matsalen, och som såg en fruntimmershandske ligga nära denna dörr. Mabel bade tappat den der. Genom att lägga allt detta samman, räknade han ut, eller hoppades åtminstone att hon var der, sysselsatt med sin toilett, och hennes ankomst hittills obekant. Väntar ni ej flera gäster, sade han med låtsad bekymmerslöshet till värden. Nej, svarade Vane, verkligen obekymradt. Detmåstevara så! Hvilkenlycka! tänkte Pomander. Ah, mr Vane, sade Cibber, detta rum är förtjusande, men åsynen deraf gör mig dock sorgsen. Jag bar sett det i lord Longuevilles tid; det var en sann kavaljer, Peggy. Ni torde något minnas honom, sir Charles ? Ja, ja, svarade Pomander, med ögat fästadt på en viss dörr; det var en gammal giktsjuk gubbe. Cibber blef ond. Ni skulle vara glad om ni kunde likna honom, sade han. O, den skönhet, den qvickhet, de små supger man fann här! Longueville var en stor man, mr Vane, Jag vet när han kunde, här i detta rum, presidera vid en fest för en skön dam, medan hennes rival satt förtretad och hämdfull, på andra sidan om den der dörren. Ah, verkligen! sade sir Charles. Hon borde blygts, sade mr Vane, Pomanders öga lemnade ej dörren. Vi skola hoppas, sade han till Cibber, att huset ej försämrats i mr Vanes hand. Bah!sade Cibber, nutidens ungdom är antingen en principlös hedning, som sir sjelf, eller en sann Amadis, som vår värd här. De gamle äro alltid orättvisa mot ungdomen, sade Pomander. Jag skulle vilja slå vad om hundrade guldfåglar, att Vane