Aftonbladet – 20 januari 1873, sida 3

slitet al 1875 till 140 mil; att, främmande till stambänorna sig slutande jernvägar skola vid först nämnda tidpunkt utgöra till antalet 11, men vid 1875 års slut uppgå till 31; — att dessa främmande jernvägars längd, derunder inbegripna de norska Hovedoch Kongsvingerbanorna, 17 mil långa, vid slutet af 1872 utgjorde 68 mil, men skola vid 1875 års slut uppgå till 230 mil; — att hela det sammanhängande, jernvägsnätets längd , nu utgörande 183 mil, skall vid utgången af 1875 uppgå till 370 mil. För att ådagalägga tillökningen i trafiken å statens stambanor under de sista åren eller från 1870, har styrelsen likaledes med delat en uppgift, hvaraf bland annat framgår, att personrörelsen stigit omkring 20 procent och godsrörelsen med mera än 30 proc. på två år, hvarunder banlängden ökats med blott 7 procent och intet mera betydande nytt tillflöde tillkommit än det, som follbordandet af Nordvestra stambanan vid medlet af 1871 tillvägabragt genom den oafbrutna förbindelsen med ofvan berörda norska jernvägar. Om härjemte tages i betraktande jernvägsnätets successiva utsträckning under nästa 3 år ej allenast genom stambanornas med nära 214 procent förökade längd, som redan i och för sig måste betydligt öka rörelsen äfven på de äldre linierna, utan ock genom tillkomsten af 16 nya föreningsstationer med främmande jernvägar, som sätta stambanorna i omedelbar förbindelse, dels med rikets förnämsta bergverksdistrikt, dels med andra folkrika orter och flere ställen med Östersjökusten, så lär intet tvifvel, yttrar styrelsen, kunna uppstå derom, att statens jernvägar efter utgången af år 1875 hafva att emotse en rörelse, som vida öfverstiger hvad man förut haft anledning att förvänta. (Dp. B.)