Aftonbladet – 18 januari 1873, sida 2

De närmade sig nu de öfriga, men mr Vane vände ryggen åt Pomander. Sir Charles, sade miss Woffington muntert, ty hon ville ej att han skulle tro det hon brydde sig om att anse honom som sin fiende, ni deltager väl i vårt middagssällskap ? Nej, jag fruktar att jag inte i dag kan hafva det nöjet. Sir Charles hade ej lust att ytterligare öka triumfen. God morgon, mr Vane! tillade han snätt, Mr Triplet... min fru... er ödmjukaste tjenare! och med skenbar sjelfbeherrskning, men i sjelfva verket ytterst slagen, bugade han sig och försvann. Då han kom ut på gatan, fick han se en ryttare, som red fram och åter på gatan och såg sig omkring. Han igenkände snart en af sina egna hästar, och på dess rygg den betjent han lemnat att följa den oskyldiga damen från landet i spåren. Betjenten hoppade straxt af hästen och helsade på sin herre samt meddelade att han följt vagnen ända tills klockan tio i dag, då han ridit ifrån den vid Barnet, sedan tillfälle yppat sig att grundligt pumpa tjenarne. Hvem är hon? frägade sir Charles ifrigt. Hustru till en egendomsegare i Cheshire, gir Charles. Hvad heter hon? Hvart tager hon vär gen här i staden? Hon är en mrs Vane, och reser till sta: den för att helsa på sin man, sir Charles. Eget nog det der!s sade Pomander. Jag önskar hon inte hade nägon man. Nej, jag önskar att hon komme frän Shropshire, och han skrattade högt åt denna föreställning: Förlåt, sir Charles, sade betjenten, jag är inte rätt säker... men visst ligger Willoughby i Cheshire?