Aftonbladet – 17 januari 1873, sida 4

uampa CIUCH. I ucnnNa SvUUU al all vi dare fara öfverständen. BLANDADE ÄMNEN. Den föregifne Sir Roger Tichborne ha nu igen börjat hålla offentliga möten till fördel för sin sak. Han uppträder fortfarande i säll skap med parlamentsledamoten mr Onslow och mr Whalley och några andra oskiljaktiga vän ner eller ifordringsegare och medintressenter j lanen att annektera de Tichborneska stora egeu omarne. Det första af den nya seriens möten hölls nyligen i S:t James Hall i London. Den öfvervägande delen af närvarande voro natur ligtvis pretendentens vänner, men några klen trogne hade också infunnit sig, och en af desse framställde en fråga, som föranledde en icke ovigtig upplysning. Frågan som gjordes va nemligen den, hvad Sir Rogers tant (som i dessa dagar aflidit) hade förklarat på dödsbädden, ty man visste att hon före sin död hade underka stat sig ett förhör; mr Onslow uppträdde då och medgaf. att hon till sista ögonblicket hade vid hållit, att pretendenten icke vore sir Roger Tichborne, men mr Onslow ansåg att detta ej be tydde någonting, eftersom hon aldrig gjort sig besvär med att taga närmare reda på förhållandet. En annan klentrogen kom fram med den ogrannlaga frågan om hur många aktier mr Ons low hade i pretendentens lån; på hvilken fråga mr Onslow svarade: -Jag ger hvar och en som kan uppvisa en enda af dessa aktier en krona.. Derefter uppträdde pretendenten och vädjade till församlingens ädelmodighet. Han sade att han hittills hade utgifvit (d. v. s. hans medintressenter, ty sjelf eger han icke en shilling) 120,000 f, och han hade beräknat att han måste punga ut med 300,000 till, innan han vinner sin process. Regeringen anklagade han för gräslig orättvisa och partiskhet. En af den föregifne sir Roger Tichbornes medintressenter, mr Nugent, har stämt honom till domstol för det han hållit dessa möten, ty pretendenten hade förpligtat sig till att icke uppträda på andra möten än dem mr Nugent sjelf arrangerade På detta vilkor hade mr Nugent förbundit sig att med 25 i veckan bidraga till pretendentens underhåll och med 600 i veckan till hans s. k. försvarsfond. — Horace Greeley, den nyligen aflidne redaktören för Newyork Tribune, var bekant för sin ovanligt dåliga handstil, hvilken var till den grad oläslig för den oöfvade, att de sättare, som antogos vid tidningens sätteri, alltid måste hållas ett par månader på prof, för att de skulle få den erforderliga öfningen i att tyda hans skriftecken. En ung man anhöll en gång hos Greeley om att få någon anställning vid hans tidning, hvarpå Greeley svarade i en temligen kort affattad skrifvelse, att han dagligen fick öfver 200 sådana ansökningar och att det var honom omöjligt att vid tidningen anställa alla de menniskor, som der sökte plats. Den unge mannen, hvilken betraktade denna skrifvelse såsom god pris, begaf sig ögonblickligen till kassören vid Newyork Tribune och visade honom skrifvelsen såsom en anvisning på 200 dollars från Greeley. Då det icke var kassören möjligt att tyda annat af brefvets innehåll än talet 200 och Greeleys underskriit, utbetalade han utan betänkande penningarne. -— Ett annat exempel anföres; Då Greeley nyligen reste i Vestern, för att agitera för sitt val till presidentsvärdigheten, träffade han i en af de mest blomstrande städerna en redaktör, hvilken på sin tid till följd af oduglighet hade blifvit afskedad från Newyork Tribune, men som nu redigerade en mycket spridd daglig tidning. Greeley lyckönskade honom till att hafva denna tidning och frågade honom buru det gått till att han fått en så god ställning. Derförharjag endast att tacka er rekommendation, svarade redaktören. — Min rekommendation? Jag har ju aldrig gifvit er någon rekommendation! — Det är sannt, men ni skickade mig ett bref, i hvilket ni lät mig veta. att ni afskedade mig. Då det emellertid var för vanliga menniskor omöjligt att läsa annat af brefvets innehåll än er så väl kända namnteckning, begagnade jag skrifvelsen som om den hade varit ett utmärkt rekommen lationsbref. Det lyckades, och det är, såsom sagdt, derigenom jag erhållit min nuvarande goda ställning. — Ett menageri i brand. En förfärlig scen föreföll i afdelningen för vilda djur i Barnums museum i Newyork. Det hade sistlidne juldag råkat i brand och enligt Newyork Heralds uppsift skulle omkring ett hundra djur befunnit sig burar i den brinnande byggnaden. Allt efter let hettan ökades biefvo djuren oroligare och vildare. Björnarna och tigrarna visade största rädslan och slutligen blefvo de alldeles ursinniga. Tydligen-anade de den fara som hotade och störade sig med yttersta vildhet och styrka mot buarnes jernstänger. HElefanterna voro mera lugna vf sig. Der funnos i en bur två fullväxta eleanter och en elefantunge. Modren och ungen tröpo tätt intill hvarandra och den andra slog in snabel kring ungen. En elefanthane i en innan bur lade sig ned på golfyet och kunde ej örmås att stiga upp. Den blef ocksåinnebränd, nen de andra blefvo lyckligen utledda. Tio kaneler hade lagt sig ned och hvilade på sina knän ch ville ej stiga upp; de omkommo också i låsorna. Aporna och strutsarna visade tecken till tor förskräckelse och trots alla ansträngningar örmådde man icke få dem utur burarna. Aporas tjut då de ryckte i jerngallren var hjertsliande att höra. Lejonens, tigrarnas, leoparderas, giraffernas och många andra djurs läten i essa fasansfulla ögonblick voro ohyggliga. Med ndantag af tre, som räddades, blefvo alla djuen stekta lefvande. — James Fisks mördare, mäklaren Edward tokes, som sköt Erie-prinsen, öfverste Fisk. å ett hotell i Newyork, blef förligen lördag af n jury förklarad skyldig till mord Den enelska pressen uttalar sin tillfredsställelse öfver, tt domen trots alla intriger utfallit sålunda; ven en tidning tillägger, att det icke bör väcka ;rundran om Stokes det öaktadt får saken ånyo amdragen af ett eller annat intetsägande skäl, ch tror, att det värsta, som kan hända honom; r att han kommer att utbyta sitt komfortabla im i Newyorks fängelse mot ett något mindre omfortabdelt logis i statsfängelset Sing-Singför tt efter kortare eller längre tid åter blifva förutt på fri fot. PN — Konfesssionslösa jernbanor-. I senaste umret af.-Danica uttalar monsignor Jeran förtäckt sin förargelse öfver, att man ej vid rnbangårdarne uppställt några helgonbilder. Det är heller icke att undra på, menar den högördige herrn, att vid sådana konfessionslösa rättningar som jernbanor olyckshändelser så ita inträffa. arg SA rr rt AA fr Beriktigande. Rörande en för några dagar dan af oss under rubriken -Blandade ämnen(ter G. H. o. S. T. återgifven anekdot om en tiden äldre prest i Westergötland, hafva vi från 1 nära anförvandt till personen i fråga erhållit pplysning om att den samma saknar all grund verkligheten.