Aftonbladet – 17 januari 1873, sida 2

— .t. MV elen är högre än jorden, och Gud är högre än himmelen, och Gud är rättvis. Det är väl så, då, sade mannen, kufvad. Alla säga att det är så. Jag tror det sjelf i grund och botten, men jag kan inte se det. Jag ville se det, men jag kan det inte! ropade khan vildt. Hafva mina barn syndat mot Gud? De skola dö af hunger! Om jag vore Gud, skulle jeg vara rättvis och skicka en engelatt skydda dessa barn. De ropade till mig efter bröd, Jag hade intet bröd: jag gaf dem hårda ord i stället. Så fort jag detta gjort, visste jag att det var slut med mig. Gud må veta att det behöfdes tid för att krossa mitt hjerta, men det har brustit till slut; brastit, brustit, brustiti Och den stackars mannen lade armarne på bordet och hufvudet på dem och gnyftade som ett barn. Omkring honom greto barnen, och hustrun kunde blott säga: min stackars Jameg! och bedja och gråta, der hon låg på soffan Det var just i detta ögonblick som pott fruntimmer, efter att flera gånger ohörd ha knackat på dörrea, öppnade den och steg in. Men så snart hon såg huru det stod till, sade kon hastigt: Förlåt, jag glömde något; kommer genast igen, och gick ut. Detta gaf Triplet tillfälle ait hemta sig, och miss Woffington ,hvarg lodjursöga ien sekund uppfattat situationen, kom gladt inspringande i rummet med ett bref i handen, Var det inte någon, som nyss frågade efter en engel? sade hon. Här är jag. Se, mr friplet, här står det tydligt i bref vet; miss Woffington, nj är en enger. Det är från en alldeles främmande person, förklarade hon, så att det måste vara sannt. Miss Woffington, sade Triplet till sin hustru,