Aftonbladet – 17 januari 1873, sida 2

Miss Woffington ställde sig midtpå golfvet, satte med en lustig min armarne i sidan och hvisslade skarpt. Nu kommer en apnan engel — det finnes tre slags. Pompey kom in med en korg; hon tog den från honom och tillsade honom att vänta utanför. Jag har hört att ni var sjuk, min fru, och jag har med mig litet medicjn — en mörk dekokt från Burgund, sade hon till mrs Friplet och smålog. Och hemtande sig från sin första förvåning, började unga och gamla att tina upp för detta förtrollande, oemotståndliga leende. Mrs Triplet, fort for hon, jag har kommit hit för att sitta för mitt porträtt; vill ni tillåta attjag äter min Ulla frukost här? Jag är så hungrig. Hon klappade i händerna och in kom Pompey, Han skickades efter en pastej och åtskilligt annat, som hans matmoder påstod sig hafva fött aptit på, då hon såg det i matvaruhandeln i nästa gathörn. Mamma, sade Alcibiades, få vi smaka dep der fruns pastej? Tyst, du oartiga barn!sade modren, Den, här frun vore inte mycket artig, om I inte fingen det, sade miss Woffington. Nu barn, skola vi först se på — ehem — en komedi. MNitton personer i pjesen! Hvad sägen I, barn, skoja vi siryka sju eller nio? Pet är frågan, Ni är ko: mediens Marlborough, mr Triplet. Tror ni att ni kan läta hela bataljoner marschera upp på turkiska mattor och plutonvis afskjuta saltvor af qvickheter? Hvad är det här i första akten? En duell och båda de stridande sårade! Ni slagtare, derliz De skola inte dö, ursäktade sig Triplet; nej, på min ära, tillade han högtidligt och lade hbapden på bjertat. på