Aftonbladet – 16 januari 1873, sida 4

På P. A. Norstedt Söners förlag har nyss komplett utkommit: Franska Litteraturen under Adertonde århundradet as nermann HETTNER, öfvers. af ARV. AHNFELT. Kompl. i 2:ne häften, pris 3,75. Om den Svenska upplagan af detta i förf:s hemland mycket ansedda arbete, och som äfven hos oss på originalspråket fått en betydlig spridning, oaktadt den tyska upplagans särdeles höga pris, yttrar: Aftonbladet (vid 1:sta häftets utgifvande): Det är ett intressant och lärorikt arbete, af en skicklig och omsorgsfull hand öfverflyttadt på vårt språk, som under denna titel bjudes allmänheten. pLiteratur-geschichte des achtzenten Jahrhunderts af H. Hettner kan, åtminstone hvad de engelska och franska afdelningarne beträffar, betraktas såsom ett mästerstycke. Grundliga insigter; en synnerlig omdömets fivhet, klarhet och öfversigtlighet i framställning, en konstvärlig begränsning vid behandlingen af sitt material och en förträfflig stil äro de egenskaper, som främst utmärka detta arbete och böra göra det till en allmänt känd och värderad vägledning vid studiet af detta vigtiga skede i literatoroch konsthistorien. Den franska upplysningsliteraturens uppkomst och utveckling, i sitt nära sammanhang med den engelska, samt dess inverkan på alla kulturförhållanden äro här mästerligt tecknade. Den franska oppositionsliteraturens första yttringar, framkallade af Ludvig den 14:s despotism,... och slutligen framträdandet af den mot klassiciteten fiendtiiga riktning inom literaturen, som utmärkes genom framståendet af fösagorna och den satiriska romanen, utgöra innehållet af första afdelningen. Den andra åter skildrar regentskapets dagar; adelns förfail; inverkpingarna från England på politik och naturvetenskap,... brytningarna mellan samhällsklasserna,... samt det med sedernas och literaturens förskämning samtidiga framträdandet af rococostilun inom de bildande konsterna. Dernäst kommer man till Voltaire samt en särdeles opartisk och objektiv framställning både af bans mångsidiga snille och oerhörda inflytande på tidehvarfvet och af hans lumpna personlighet — hvilket kapital möjligen är det intressantaste i bela boken. Och slutligen gifves en kort. framställning af Montesquieu samt af Quesnays och hans skolas statsekomiska och Dubos och Batteux konstteorier. Stocksholms Dagblad för den 21 Dec. 1872: Hvad dr Ahnfelts öfversättning af Hettners franska literaturhistoria beträffar, är hon af en så framstående beskaffenhet, ait vi icke kunna affärda hennes på några få rader, hvarför vi under ... julbrådskan nödgas uppskjuta denna anmälan till lägligare tid och for närvarande inskränka oss at anbefalla boken till alla dem, som önska göra närmare bekantskap med den intressanta period af franska literaturhistorien, som går från slutet af Lad:ig den fjortondes tid och till Revolutionen och hvilken i synnerhet berör den efter nämnde konungs tid uppblamstrande oppositionsliteraturen, derefter literaturen under regentskapet och de första inverkningarna från England samt vidare den egentliga upplysningsliteratarens framträdande, hvarvid stor uppmärksamhet egnas åt Woltaires verksamhet och personlighet äfvensom åt encyklopedisterne och särskildt åt Diderots skrifter, lif och personlighet, samt äfven åt Ilousseaus vorksamhet m. fl. Boken är onekligen en af de värdefullaste, som utkommit till julen både genom författarens kr och fängslande framställning och genom det förträffliga sätt, hvarpå ham blifvit öfverSyttad på vårt språk. Samtiden (om I:sta häftet): Vi glädja oss uppriktigt att en del af detta utmärkta arbete omsider blifvit i en ganska redbar öfversättning införlifvad med vår på detta slags böcker särdeles fattiga literatur. Närmast afsedd för de akademiska studierna i literaturhistorien,... är Hettners framställning af adertonde årbundradets literatur i de tre förnämsta europeiska kulturländerna i hög grad egnad att vinna läsare af alla klasser... Det är en rättvisa och mensklighet i bedömandet at de ledande personligheterna, som på det angenämaste tilltalar oss hos Hettner och i icke ringa grad kontrasterar med den hårda och hänsyslösa tonen, icko mindre hos de gamla romantikerna , än äfven hos de unga demokratiska författarne, såsom Scherr och andra. Vi bänvisa i detta afseende till hans behandling af Voltaire, åt hvars i många fall stora och ledande personlighet ham gör rättvisa, utan att på något säll undangömma hans stora och frånstötande karalterslyten.... Den 28 Dec. anmäldes på lika fördelaktigt sätt 2xlra häftet. ? (469)