Aftonbladet – 16 januari 1873, sida 3

— Om rättsoch sedlighetstillständet i Kalmar innehåller tidningen Kalmar en märklig uppsats, i hvilken påpekas en hos stadens myndigheter betänklig slapphet i lagens upprättbållande till skydd för sam hällsindividens personliga säkerhet. Såsom upplysande i detta fall återgifva vi ur nämnda tidning nedanstående: Vi vilja knappt fästa oss vid sådana småsaker som att tiggeriet, som en tid var hämmadt, nu åter ohejdadt fortgår eller att man hvilken stund på dagen som helst kan på stadens mest besökta gator möta hela band afrusiga och skrålande, ej sällan i fullt slagsmål stadda hamnbusar och deras vederlikar, utan att polis syns till, i synnerhet sedan skymningen inbrutit, då de två till tre poliskonstaplar, som understundom stå i hörnet af Storoch Kaggensgatorna, vanligen också försvunnit — just när de som bäst behöfdes. Vi erinra om de blodiga slagsmålen och öfverfallen med sten och knif, som i höstas egde rum mellan Sandås och staden —inom stadens, alltjemnt af gaslysning oberörda fabrikslistrikt. Detta tillskrefs till en början jernvägsarbetare, ehuru man snart fick reda på att gerningsmännen tillhörde stadsbefolkningen. nler en af juldagarne försökte en hel flock af löst folk, Deväpnad med stenar m. m., en ganska betänklig demonstration mot arbetarne vid en af fabrikerna derstädes och som synes blifvit afstyrd endast genom egarens mellankomst. På vallpromenaden hafva flere personer blifvit med oqvädinsord anfallna af rusiga hamnbusar, och för några dagar sedan påträffades midt på eftermiddagen af en person ett helt tjufband af minderåriga pojkar, som i hr Kluges förstuga höllo på att uppdyrka dörren till ett förvaringsrum. Pojkarne voro försedda med en dyrkknippa af fjorton dyrkar, stulna från en afstadens smeder. Men allt detta utgör dock endast obetydligheter i jemförelse med det upprörande faktum, att inom en kortare tid icke mindre än trenne försök till våldtägt, åtföljda af mer eller mindre grofva misshandlingar, egt rum ib stadens ofrentliga eller trafikerade platser, det ena i höstas, de båda andra under de senaste veckorna. Det första känner man endast ryktesvis, de båda andra äro i hvars mans mun och hafva af helt naturliga skäl väckt en oerhörd sensation. En af juldagarne blef ett bättre aktningsvärdt fruntimmer på detta sätt anfallet i närheten af Malmbron — samma ställe, der pastor Pettersson för några år sedan på ett ännu så oförklarligt sätt drunknade; — fruntimret anfölls af en rusig karl, kullkastades och sparkades upprepade gånger, så att hon med ledvrilen axel och andra märken efter den upprörande misshandlingen ännu befinner sig sängligande. Gerningsmannen är häktad. Det andra allet inträffade några dagar derefter vid balkplanen och är af ännu värre beskaffenhet. Här olef nemligen ett gift fruntimmer, som derjemte befann sig i ett långt framskridet hafvandeskap, unfallet af en s. k. bättre person, ehuru hon beann sig i sällskap med sin tjenstflicka. Sedan detta fruntimmer, som flere gånger förut olifvit förföljdt af samme person, på hvarje uppänkligt sätt och äfven genom att erinra om sin beägenhet sökt afvisa förföljarens råhet, blef hon slutligen, sedan tjensteflickan vid personens hotelser sprungit sin väg, handgripligen anfallen, kullslagen på marken och hotad till lifvet, då hon slutigen räddades af en tillstädeskommande person, varvid angriparen. som dock lärer blifvitigenkänd, tog till flykten. Denne våldsverkare är icke häksad, och hvad värre är: han misstänkes vara en person, anställd i stadens tjenst! Hans namn är L hvar mans mun och både tjensteflickan och det andra vitnet lära vilja intyga hans identitet och berätta dessutom för en hvar, som önskar höra let, hvarje detalj af förloppet. Samtidigt hafva vi att inregistrera tvenne ru skiga mål, der medlemmar af stadens poliskår suttit på de anklagades bänk, den ene anklagad för förskingring af penningmedel, den andre för ylleriskandal på öppen gata, som vi förut omnämnt. Båda äro qvar i tjensten; den senare lömdes till endast 4 månaders suspension,