mA ST SPN SU UT OMAR SSÄMRRSRERA RF EYERESESS Ae Bref från Finland. (Från Aftonbladets korrespondent.) Helsingfors den 1 Januari. Ett godt nytt år! Se der den helsning, som i dag möter en hvart man må vända sig, som en hvar bärer på tungan och kanske många äfven i hjertat! Ett godt nytt år önska i dag alla tidningar sina läsare och ett godt nytt år önskar äfven Aftonbladets korrespondent dess ärade redaktion och dess värda läsare. Ett nytt år, hvad innefattar väl detta lilla ord, som kommer så månget hjerta att klappa af oro, af hopp och af ängslan, att få sina många spörjsmål besvarade? Det är ju blott ett nytt kort skifte af den oändliga tiden, skall mången säga, och så är det väl äfven, men hvarje sådant nytt skifte drager tanken ovilkorligen bort från det ändliga till det oändliga. Vid detta råmärke måste en hvar stanna och kasta en blick tillbaka, en pröfvande, dömande blick, och en spanande, forskande blick in i framtiden. Han måste fråga sig: hvad bär det kommande året i sitt sköte? Denna fråga tränger sig äfven nu ovilkorligt uppå mig. Hvad bär det kommande året i sitt sköte; huru skola Finlands öden derunder länka sig? Svaret är svårare än vanligt att afgifva, ty efter hvaåd man kan döma hafva vi vigtiga politiska nyheter att förvänta. Vår generalguvernör, grefve Adlerberg, träffades nemligen i somras af ett sjukdomsanfall, som lärer göra honom oduglig att framdeles bekläda sin post och vi hafva derföre att förvänta en ny styresman, Grefve Adlerberg var en man med många fel, det är sannt, men äfven med stora förtjenster. Han hade redan i många afseenden satt sig in i våra förhållanden och stod alltid på det rättas sida då han hade detta klart för sig. Med oförskräckta och redliga rådgifvare vid sin sida, skulle han bestämdt varit en af våra bästa generalguvernörer, om icke en omständighet varit, som gjorde honom förhatlig, nemligen det hof hans grefvinna och hennes dotterdotter samlade ikring sig, den lyx och framför allt det kryperi, som genom deras förvållande uppstodo Såsom grefve Adlerbergs efterträdare nämnes nu af fullt tillförlitliga och väl underrättade personer en grefve Schuvaloff. Han är enkling och hans äldsta dotter är endast femton år, skall vara bildad, human och älskvärd, har fört ett flärdlöst och enkelt familjelif och, hvad mera är, tillhör ieke det gammalryska partiet. Detta val skulle sålunda synas vara det mest lyckliga för Finland, men grefve Schuvaloffs broder är chef för gendarmeriet eller den hemliga polisen i Ryssland, och man påstår att denne broder skall hafva ett afgjordt inflytande uppå vår blifvande generalguvernör.Andra åter säga att denne sistnämnde är en sjelfständig man, ehuru han åtnjuter sin broders fulla förtroende. Vore detta senare fallet, skulle det bereda oss en stor fördel, ty medan nu en mängd obetydligheter förbi generalguvernören inrapporteras direkte till gendarmehefen i S:t Petersburg såsom de mest samhällsvådliga saker, skulle denne nu mera lita uppå sin broders uppgifter än uppå sina underordnade spioner. Emellertid må den blifvande generalguvernören nu vara hurudan som helst, så ligger dock den största vigten derpå, att de personer, som närmast omgifva honom, oförskräckt säga honom sanningen, men så som vår senat nu är sammansatt, är detta icke att hoppas. Bland grefve Adlerbergs största fel var nemligen en fullkomlig oförmåga att välja dugliga ministrar, om man så får kalla dem. Härifrån må dock undantagas de medlemmar af justitiedepartementet, som under senaste år blifvit utsedde, hvaremot bland ledamöterne i ekomomidepartementet finnas personer, som alldeles icke äro vuxna sina platser. Man emotser derför med en viss oroden nya oktrojen för senaten, hvilken vidtager den 1 Oktober detta år. Utnämningen af de nya sanatorerne sker om våren och man börjar naturligtvis redan göra sina gissningar, hvarvid det som vanligt händer att man tror det man önskar och hoppas. Sålunda utpekar den allmänna meningen general Forselles och senatorn Meckelin såsom tvenne fallna storheter. Ordföranden i justitiedepartementet, friherre af Schulten, tros äfven i anseende till sin höga ålder, öfver sjuttio år, komma att afgå, och bland de qvarblifvande hoppas man uppå åtskilliga omflyttningar, hvarigenom t. ex. finansportföljen skulle komma i värdigare händer än nu Bland andra högtuppsatte män finnes äfven en, hvars afgång man väntar, ehuru det synes vara förgäfves. Jag menar baron von Kothen, universitetets vice kansler och ordföranden i skolöfverstyrelsen. Att en person, hvilken icke blott för hela sin verksamhet på denna plats af landets senast samlade ständer erhållit det mest enhälliga misstroendevotum, utan äfven af enskilda medlemmar af denna församling blifvit inför sittande plenum frånkänd både heder och ära, att en sådan person kan stå qvar såsom en regeringens förtroendeman kan icke annat än väcka förundran, om man icke kunde anse att just klandrets storartade dimensioner föranledt regeringen att visa, det den icke behöfde rätta sig efter nationens önskan, en hos oss ganska vanlig politik. Men vore detta fallet, borde Kothens tid nu åtminstone vara ute, ty ifrån demonstrationer har man nu öfvergått till föraktets absoluta tystnad. I Hur hon såg sig om åt alla sidor, sadel