AA OV Låt dem då vara hungriga i ett annat rum, sade den uppretade skribenten; de skola inte hänga sig fast vid min penna och förlama den, just när den är redo att göra allas vår lycka; men ni qvinnor, snäste den rättrådiga Triplet, ha aldrig något undseende för folks känslor. Låt dem gå och lägga sig hvarenda en. Vid detta ovanliga mandat midt på förmiddagen, upphöjdes ett enhälligt tjut. Triplet kastade en ursinnig blick på dem. Hungriga, hungriga! ropade han; är det ett passande uttryck inför en fader, som sitter här idel munterhet (raspande vildt ned pennan) och glädtighet. (rasp, rasp) för att skrifva en kom-kom... Rösten 1väfdes för ett ögonblick; derpå sade han i n helt olika ton, idel srgsenhet och ömvet: Hvar är den lilla? Hyar är Lucy? Som om jag inte visste att I ären hugriga! Lucy kom genast till honom. Han to wenne i knäet, tryckte henne ömt till sitt ijerta och skref under tystnad. De andra sutvo också stilla och tysta. Pappa, sade lilla femåriga Lucy, i hvars ijerta grodde fröet till äkta qvinlighet, jag ir inte så fasligt hungrig. Och jag är inte hungrig alls, sade I imachus, följande systerns vink; derpå ade han ur egen fatabur: jag fick en mörgås i går. Hustru, detta gör mig galen! och i an flög öfver papperet, Den andra gossen förklarade för mod otto voce; smamma, han gjorde oss hung ned det han läste ur sin bok. Det är en vacker bok, sade Lucy; let en kokbok ? (Forts.