Han skref vidare, men hustruns nedsla genhet verkade på honom. Snart kom hal ej längre; derpå blef han orolig och otålig Häll barnen tysta! sade han. Tyst, mina små, sade modren, medar pappa skrifver. Komedier äro svårare at skrifva än tragedier, tror jag, sade hor tröstande. 2Ja, svarade han; sorgen kommer lik som mera naturligt i mina tankar; men de oaktadt har jag dock fått en god idg, Jane Hör nu på, bara. Alla personerna i pjeser sitta till bords vid en präktig måltid, alle utom skalden. Triplet fortfor att skrifva och läsa på er gång: musik, blixtrande viner, tunga silf verfat, soppa, fick — skall jag taga tre sor ters fisk? Den här årstiden är fisken bil lig. Ah, öde, du oefterrättliga! Här är jag åtminstone din öfverman, och jag skall låta dig veta det. Rådjursstek,skref Triplet med ett illparigt skratt, fågel, pickles och syltsaker midt på bordet, en af gästerna springer upp och säger... Ack, hvad jag är hungrig ! Detta utrop hörde icke till komedien, utar kom från en af gossarne, Och jag med, sade en af flickorna. Det är ju en löjlig anmärkning, Lysi machus, sade Triplet, med fasligt lugn. Hur kan man vara hungrig tre timmar ef. ter frukosten ? Men, pappa, det fanns ingen frukost, när vi skulle äta frukost. Nu frågar jag dig på samvete, Jane, sade författaren, huru jag skall kunna skrifva komiska scener, om du låter Lysimachus och Roxalane här hvar femte minut komma med dagens stora fråga ? Vona dem; de äro hungriga, stackars små: a