den 11 ett manifest, undertecknadt af Caissagnac och Fauconnerie, i hvilket bonapartisterne uppmanas till förtröstan och sammanhållning. Koloch jernverksarbetarnes strike i Södra Wales fortfar, efter ett i Darlington den 9 dennes hållet möte, som besöktes af flere tusen arbetare och i hvilket icke någon öfverenskommelse med arbetsgifvarne kunde komma till stånd. Arbetarne hafva förklarat, att de skola underkasta sig en förminskning af 10 procent på sin lön, såvidt grufegarne genom det senaste årets räkenskaper kunde ådagalägga nödvändigheten af denna minskning, för hvilket ändamål opartiske män skulle få granska egarnes böcker. Men detta vilja icke arbetsgifvarne gå in på. Följderna af striken börja redan blifva mycket kännbara. Enligt Times hafva Great-Western-jernbanans verkstäder i Swindon måst inställa sitt arbete derför, att de saknade tillräckligt kol. Hela södra och vestra England afvaktar med stort bekymmer utgången af den förtviflade kampen mellan arbetarne och deras herrar, Times anbefaller införandet af en aflöningsskala, som hvarje år bestämmes af arbetare och arbetsgifvare i förening allt efter den större eller mindre vinst, som de särskilda grufvorna gifvit. Detta aflöningssätt är antaget i Yorkshire och skall hafva visat de vackraste resultat, i synnerhet med afseende på samvetsgrant arbete och ärlighet bland arbetarne. Den sak, som i Spanien för närvarande mest tager allmänhetens intresse i anspråk, är det af regeringen för cortes framlagda förslaget om negerslafveriets afskaffande på Portorico. Detta förslag, som så väl upptagits af det republikanska partiet, att det derigenom till en viss grad försonats med ministeren Zorilla, och som så ifrigt förordats af detta partis store talare Castelar, bekämpas deremot af de konservative af alla färger. Man väntar att de af denna anledning skola bilda en koalition mot den nuvarande ministeren. Don Carlos har låtit sin sekreterare skrifva till partiet ett bref, i hvilket han uttalar sig för slafveriet, hvars afskaffande, enligt hans tanke, hotar Spa niens integritet och banar vägen för det lands tillbakagående, som en gång var tvenne verldars beherrskare, BSlafegarne på Cuba äro afgjordt emot slafveriets afskaffande på Portorico, emedan de veta, att detta är ett hot mot deras egna husliga institutioner, så mycket mera som slafveriet hos dem sjelfve har en i högsta grad brutal karakter och går ut på att så fort som möjligt göra sig till godo de svartes arbetskraft. För att hindra lagens genomförande åberopade sig en af de deputerade i kongressen på att man enligt konstitutionens 3 108 icke kan göra reformer på Portorico annat än gemensamt med Cuba, oaktadt paragrafens naturliga tolkning endast kräfver, att de särskilda koloniernas angelägenheter icke afgöras utan deras egen medverkan. Att regeringen fast beslutit sig för att genomdrifva lagförslaget, synes bland annataf konungens uttalanden till de deputationer från kamrarne, hvilka uppvaktade honom nyårsdagen. Vid detta tillfälle förklarade han det nemligen för ett godt förebud för det nya året, att i fråga varande förslag öfverallt mottagits gynsamt. Det uppgitves äfven, att italienska regeringen ifrigt tillstyrkt konungen att hålla vid Zorillas minister. Det steg, spanska regeringen nu tagit, skall kanske kunna förebygga förnyade framställningar från Nordamerikas sida. Unionsregeringen har nemligen flera gånger tillstyrkt slafveriets afskaffande på Cuba, och det berättas från Newyork, att utrikesministern Fish i en not af den 29 December till general Sickles, amerikanska sändebudet i Madrid, klagat öfver, att spanska regeringen icke gjorde allvar af sina löften att afskaffa slafveriet på Cuba, och hotat med att Nordamerika icke kunde vara likgiltigt derför och svårligen bibehålla sin neutralitet, då Spaniens vanmakt att undertrycka upproret så tydligt visade sig på Cuba. Spanska regeringen hoppas dock ständigt att blifva herre öfver detta uppror och vill icke sätta någon tro till de motsatta underrättelser, som komma från amerikansk sida. Deremot håller man fast vid, att inga reformer kunna företagas på Cuba förr än upproret är undertryckt. Enligt ett telegram till Berl. Tid. från Athen har i dessa dagar blifvit företaget val till skiljedomare i Laurionfrågan. Rysslands eröfringar i Mellanasien under de senaste åren ha icke kunnat undgå att i England väcka allvarsamma farhågor för dess indiska besittningars säkerhet. Dessa farhågor ha i synnerhet stegrats genom den konflikt, som uppstått mellan förstnämnda makt och Khiva och utsigten till sistnämnda stats möjligen förestående inkorporation i det stora ryska riket. Såsom bekant är, har ryska regeringen funnit sig föranlåten att skicka till London en af sina högre embetsmän, grefve Schuwaloff, för att lugna dessa farhågor och bringa till stånd en öfverenskommelse mellan de båda makterna angående deras gränser och ställning till hvarandra i Asien. Denna beskickning utgör för närvarande föremål för alla engelska tidningars betraktelser, hvilka i allmänhet gå i fredlig och försonlig riktning. Times yttrar sig om denna sak sålunda: Grefve Schuwaloffs beskickning till detta land kan anses bevisa två saker, för det frunta ndt Dunsltand insgsaw att wi mana all li