ÅTTONDE KAPITLET. James Triplet, med tårar i ögonen och eld i hjertat, ilade hem, som buren af vingar. Hemkommen förklarade han genast, att han ej ämnade besvara en enda fråga, hvarigenom alla sådana förekommos. På lediga stunder från ett arbete, som snarliga skulle förhjelpa familjen ur alla bekymmer, skulle han småningom meddela en berättelse, grän sande till det underbara — en berättelse, hvars enda fel var att dikten, på hvars pro dukter familjens uppehälle berodde, bleknade vid sidan deraf. Derpå tog han fram några ark papper, letade rätt på några gamla dramatiska skizzer och en lista på dramatis persone, som han uppgjort för mänga år ser dan, och började hals öfver hufvud skrifva en komedi. Medan han skref, berättade han, trogen sitt löfte, på Tripletska mangret, hvad vi så kyligt berättat, och gjorde det klart för alla, utom sin hustru, att han stod under miss Woffingtons särskilda beskydd, och ait hon skulle hjelpa honom fram i verlden i en sådan grad, att familjens största bekymmer hlefye att utestänga högmodet ur allas bjertan. Mrs Triplet suckade djupt. Du har taf. lan med dig hem, ser jag, sade hon, Det förstås; hon skall ju sitta för mig. Hvilken dag och hvilken timme? frågade hustrun, med en hel verld af mening i orden, 7Det sade hon inte, svarade Triplet, undvikande sin hustrus blick. Jag kunde tro det; jag hade heldre sett du haft hem tio shillings än denna vackra historia, sade Jane suckande. Hustru!sade Triplet, bringa mig inte i en sinnesstämning i hvilken man inte skritver goda komedier.