Article Image
äro åtskilligt kraftigare än era. Ni är den man hon ville älska, han är den hon verkligen älskar. Detta skulle vara onaturligt, om det inte hände alla dagar. Men den här stackars gossen, som hon också bedrager, bör inte uppoffras som en hund för er vrede. Dessutom torde striden blifva rätt olika. Jag skall inte förarga mig, sade Vane; jag hoppas alltjemt att hon är oskyldig. Pomander smålog och sade att han hoppades detsamma. Och om hon är hvad ni anser henne vara, skall jag blott visa henne att jag vet det, och klandra mig sjelf lika mycket som henne — o, mycket mer! — och resa hem till Shrapshire och aldrig vexla ett ord med henne, hyarken i denna eller en annan verld. Godt, sade sir Charles, så tycker jag om er, Är ni färdig?2 : Jar Följ mig då. Han vred mycket sakta om låset, öppnade dörren med blixtens hastighet och steg ini rummet. Vanes hufvud syntes öfver hans axel. Hon var verkligen der! För denna gång blef verkligen den försigtiga, listiga qvinnan gripen på bar gerning. Hon uppgaf ett rop och blef röd som drypande blod i sitt ansigte. Men sir Charles öfverraskade en annan person vida mer än stackars miss Woffington. Det skulle vara djerft att lemna mina läsare i ovisshet här, om jag ej vore säker på att min berättelse är temligen klent sammansatt och att det således ej kan vara nägon fara vid att låta honom gissa hvem det var sir Charles så öfverraskade, medan jag går tillbaka för att uppsöka de förlorade fåren, som tillhöra min historia.

16 januari 1873, sida 2

Thumbnail