Aftonbladet – 14 januari 1873, sida 3

— —.ÅX.v(tMtnet————-—.Å—.—.! Ke 7? Jag har hört motsatsen, svarade Pomander. Hon låtsade ej höra det. Jag får så många södana, fortfor hon, att jag knappt kommer ihåg att de äro en förolämpning. Vid detta ord sprang knappen af Pomanders florett. Förolämpniog! Det är den enda hyllning som återstår oss att skänka er. Nu tog aktrisen knappen af sin florett. Verkligen!ropade hon med låtsad för. våning. Ah! jag förstår. Att vara er äl skariona vore blott en tillfällig skamfläck: att blifva er hustru deremot en som aldrig kunde borttvättas, fortfor hon. Och nu, min herre, sedan ni spelat er rival spelet i händerna och visat mig alla era trumf (här gick ett ljus upp för diplomaten), måste ni göra något för att återvinna ert namn som man af verld. En herre, för hvilken ni genom era tårfliga sarkasmer hos mig väckt ett visst intresse, väntar någorstädes här i teatern; var god och säg honom att jag är ifoyernp, utan annat sällskap än den här dåliga poeten. Sir Charleg bet sig bårdt i läppen. Jag mottager det grannlaga uppdraget, svarade han, på det ni må se med hvilken lätthet mannen af verld förkastar hvad bon: den är så angelägen att taga upp. Det der var inte så illa, sade aktrisen med den mest retsamma uppmuntrande min Ni har en qvinnas tunga, om också ej hen nes förstånd, men min hedersvän, tillade hon med kylig högdragenhet, kom ihåg at ni har något att göra af vida mera vigt än något ni kan säga. Jag låter gerna afskeda mig, svarade Pomander och skar-tänderna af harm. Jag skall skicka en af maskinisterna efter er 39 herde, och — jag lemnar er. (Forts.)