Aftonbladet – 14 januari 1873, sida 2

en storhet, han var ett intet. Han tyckte det utgick ett slags kyla från denna qvinna — som hade blott hjerna, intet hjerta. Han tög sin tafla och sina tragedier under armen och tänkte gemyga sig sin väg. Aktrisens blick föll i detsamma på honom. Hans donquixotes-fysionomi frapperade henne. Hon hade sett den förut. Sir, sade hon. Hvad behagas? sade Triplet vid dörren. — Vi hafva träffats förr. Tyst, säg ingen ting. Jag skall straxt säga hvem ni är. Ert ansigte tillhör någon, som varit god emot mig, och ett sådant glömmer jag aldrig. Mitt? sade Triplet helt häpen. Jag hoppas jag bättre vet hvad som passar mig än att vara god mot er, mylady, sade han i förskräckelsen. Nu vet jag! ropade hon, det är mr Triplet — den beskedlige, vänlige mr Triplet! Och hon kastade bort boken, fattade Triplets båda händer och skakade dem med värma. Han skakade hennes ännu varmare, af pur förlägenhet, och tappade tragedierna i golf. vet och sparkade undan dem samt stod der med öppen mun och stirrande ögon. Mr Triplet, sade damen, kommer ni ihåg en liten irländsk flicka, som sålde apelsiner vid Goodmans Fields, och som ni brukade klappa på hufvudet och gifva sexpence-slantar och goda råd? Hon tog emot slantarne. Jo, sade Triplet, gom nu började återvinna fattningen, så underligt det än kan synas, minnes jag henne mycket väl; hon var högst intagande. Jag hoppas att intet ondt träffat henne, ty mig synes att det, i trots af hennes irländska brytning, fanns mycket godt hos hennö,