Till Redaktionen af Aftonbladet! Det är alltid glädjande, att personer intressera sig för frågor, som ligga en sjelf om hjertat. Detta intresse minskar icke deraf, att åsigterna äro olika eller till och med motsatta. Tvärtom eggas man deraf till ytterligare försv. för hvad man anser vara rätt och nyttigt. Ännu mera gäller detta, när saken rör en fråga, inom hvilken man anar större eller mindre snara förändringar, sågom för närvarande frågan om ordnandet af undervisningen vid våra elementarläroverk. Det är väl att antaga, att denna blir en af de vigtigare, en af de brännande vid nu stundande riksdag. Vihoppas dsrföre, att redaktionen icke vägrar tillfälle för anhängare af vare sig den eller den åsigten att uttala sig i dess tidning. Hvad som nu särskildt föranleder insändaren att yttra sig är en i denna tidning för den 27 November införd artikel: Är latinet omistligt såsom grundläggande språk? PNågra betraktelser af C. C. vill visa, att latinet visst icke år omistligt — och detta påstår förmodligen ingen — ntan att det kan icke blott ersättas utan bättre än ersättas af annat språk, Detta är det svenska, vårt modersmål. Alla frågor af motsatt syftning, som framkastas samt till besvarande och vederläggning upptagas, äfvensom alla citat, som anföras, äro hemtade ur en i början af detta år (1872) utkommen broschyr: Några ord om elementarläroverken ) af C. G. Bergman. Vi kunna derföre med skäl antaga, att den varit närmaste anledningen till i fråga varande artikel. Vi kunna likväl icke anse oss. på något sätt öfverbevisade om oriktigheten af de deri framställda åsigterna. OC. har, om vi så få uttrycka oss, vändt sig mot skalet, icke mot kärnan, Det väsentliga och vigtigaste ändamålet med latinets användande såsom grundläggande språk, detta är en fråga, som här icke alls beröres, De frågor, som upp-! tagas till besvarande och vederläggning, äro alla mindre väsentliga. I broschyren uppträda dessa visst icke med anspråk på att bevisa latinets nödvändighet. De äro der framställda endast för att visa dem, som blott se på den direkta, den praktiska nyttan, att latinet icke heller i detta afseende är helt och hållet utan vigt. Såsom exempel härpå, så böra de ock tagas och uppfattas, djupare Betydelse — ja sådan, att vid sidan tare af såväl ena som andra sidans anhängare — att latinet vid skolan mera bör betraktas som medel än som mål, Vi hafva åtminstone icke kunnat öfvertyga oss om motsatsen. Att vid skolan läsa latin för latinets skull, i akt och mening att af alla lärjungar bilda latinare, detta våga vi påstå är att gå för långt, Tänker man utsträcka detta ämnes läsande till samma punkt, samma omfång nu som i äldre tider, undra vi visst icke på, att motståndare uppträda. Detta är ju icke i det lilla arbete, vid hvilket han i sin artikel fäst sig. Förr spelade latinet i den bildade verlden en roll, som det numera icke gör, ej heller mera kommer att göra. Det var då det språk, på hvilket olika tungomål talande personer meddelade sig med hvarandra. Men utom detta mäl, för hvilket latinet numera en helt annan uppgift vid undervisningen, Och det är denna, som enligt vår åsigt allt för mycket förbises, kanske emedan den icke, för att begagna C:s ord, lämpar sig för pa radexercis och förvillande sken. Förberedande exercisöfningar äro emellertid nödvändiga; de äro tröttsamma, man får ofta några frukter; men de äro ungefär lika vigtiga som grnanden för byggnaden, Det är nu denna grund för hela språkundervisningen, som C. anser att modersmålet bör lägga; vi deremot, att modersmålet härvid behöfver hjelp af ett främmande språk, helst latinet. Vi ega icke förmåga att såsom vi skulle önska visa den roll språken ha att spela vid undervisning sådan som den, hvilken vid våra elementarläroverk meddelas. Tydligt förefaller det emellertid oss, att man vid dessa, vare sig eleverna sedan komma att vid ännu högre läroverk fortsätta sina studier eller icke, bör till en början mindre tänka på hvad eller huru mycket, utan i främsta rummet lägga au på att odla förståndet, att reda och utveckla barnens omdömesförmåga; ej till en början gifva dem mera innehåll, än att de kunna göra det till sitt eget. Man säger, att språkundervisvingen är Mycket förståndsbildande, tankeredande; detta bestrides af ingen; men åtminstone så länge man håller sig på det lägre stadiet i skolan, är det det formella i språkstudierna, som äran häraf tillkommer; och just emedan så är, anse vi att modersmålet härvid icke ensamt gör tillfyllest. Ty dess ord och uttryck hafva fin betydelse för lärjungarne omedelbart eller i och genom sitt innehåll, hvarföre dessa hafva svårt att göra formen till föremål för sin reflexion, Det är likdan af språket, d. v. s. detta betraktadt som Rstadkommas, på samma gång som den upp: fattning af begrepp vinnes, i hvilken förståndsoådlingen egentligen består. Modersmålets språkmateriel fattas af lärjungen utan uppsökande och begripandet af det logiska eller formella elementet, hvilket deremot vid undervisningen i främmande språk måste i större eller mindre mån komma till använldning ). Ett ifremmaude spräk och modersmålet komma sålunda att liksom supplera ) porensetkd i denna tidning den 13 April förl. r. men icke såsom bevis äro de frametällda; Enligt vår åsigt har latinet såsom grund: läggande språk en mycket vigtigare, en vida . af den sjelfva språkets lärande dervid får! till viss grad betraktas såsom bisak. Vil. tro — äfven med fara att anses som kät-. meningen; åtminstone kan OC. icke finna detta : icke behöfver studeras, ha språkstudierna vänta länge innan man tycker sig få sej väl just genom studiet af den formella si-l. form eller uttryck för tanken, som den med-1, vetna insigten i språkets företeelse skalll: