riktigt fast och hårdt, så skall man hos en lefvande inom ganska kort tid märka, att den ombundna lemmen blir röd; denna röda färg blir onninge mörkare, djupare, till dess den går öfver till blåröd ; hela den ombundna delen af lemmen färgar sig jemnt från spetsen till det ombundna stället; blott vid sjelfva tråden finns en smal ring, som icke visar sig blåröd, utan hvit. Vid vanlig, icke genom ständigt och groft arbete förhårdnad hud på fingrarne inträder detta fenomen med aldrig uteblifvande precision och säkerhet; är huden tjock och hornartad till följd af grott arbete, så blir fingrets blåfärgning icke fullt tydlig, men då kan man välja uågon annan lem att företaga ombindningen på. Så säkert som denna blåröda färg infinner sig efter ombindningen hos hvarje lefvande, lika säkert uteblifver en. när man företager experimentet rå eit lik. Dr Magnus har anställt detta prof på ett stort antal lik, kort efter sedan döden inträffat af de mest olika dödsorsaker, och alltid med negativ verkan. Den blå färg, som kan finnas nu naglarne eller fingerspetsarne hos många lik, likasom i vg svåra, specielt med förändring af blodet förbundna sjukdomar, har intet inflytande på profvets säkerhet. Efter ombindningen af fingret måste hela den omknutna delen af lemmen, så länge lif ännu finns qvar i organismen, färga sig jemnt blå från ombindningsstället till spetsen; inträffar denna färgning icke eller endast på en begränsad fläck af lemmen, så kän med visshet antagas, att lifvet har utslocknat. Förklaringen af fenomenet är enkel och klar och står fullkomligt i samkla med den lära, som fysiologien gifver oss om blodomloppet. Den starka ombindningan af ett finger ungefär midt på andra leden åstadkommer ett mekaniskt hinder för det det venösa blodets tillbakaströmmande; det stagnerar i kapillärkärlen och blodådrorna och färgar derigenom lemmen blåröd. Den hvita ringen omkring ombindningsstället uppstår genom en partiel arteriel anemi (blodtomhet) på detta ställe; genom de komprimerade pulsådrorna kan icke något blod mer strömma till; i hela den afbundna lemmen uppstår en arteriel anemi, som till följd af den starka venösa hyperemien (blodöfverfyllningen) icke synes, Men tätt invid den omsnörande tråden äro pulsådror så väl som blodådror starkt komprimerade och föra till följd deraf icke blod längre; på detta ställe kan således den arteriella antemien göra sig gällande, utan att skylas genom den venösa hyperemien, derför att icke heller de komprimerade blodådrorna på detta ställe kunna innehålla blod. Man kan sålunda genom dessa prof bevisa genom färgningen af den ombundna lemmen, att en blodström cirkulerar genom denna, en blodström, som hejdas genom den omsnörande tråden. Om nu också den cirkulerande blodströmmen är mycket svag, måste den dock alltid hämmas genom den ombundna tråden; det venösa blodet skall hållas tillbaka och i förhållande till. sin mängd färga lemmen intensivare eller svagare, men alltid skall till följd af den bekanta intersiva färgningsförmågan hos det venösa blodet en blårtd färg inträda, när icke en ogenomskinlig, förhårdnad hud hindrar färgen att tydligt framträda. När huden är så beskaffad, måste man välja en annan lem, som har en tunnare hud. Större lemmar såsom arm eller lår äro härtill icke bnvändbara, emedan här kompressionen icke kan anläggas så energiskt; de talrika, stora, djupa muskelbladådrorna bli för litet berörda af kompressionen, attnågon synnerlig venös hypersemi skulle kunna uppstå; på sin höj skulle här det venösa blodet drifvas ut ur hudblodådrorna och in i de djupt liggande blodådrorna, utan att någon tydlig utvärtes förändring går för sig, Den lem, med hvilken försöket skall göras, måste vara temligen turn, så att kompressionen kan verkställas energiskt, såsom på fingrar och tår, der de mjuka delarne kunna pressas nästan in mot benet, och afspärrandet blodströmmen kan sägas vara temligen absolut; äfven det utvärtes örat kunde kanske begagnas för profvet. i fall detta af nyssnämnda skäl icke gåfre tydligt resultat.