Om en oförgängligare minnesvård åt der utmärkte filosofen Christopher Jacok Boström. Exegi monumentum zre perennius Regalique situ pyramidum altius, Quod non imber, edax, non Aquilo impotens Possit diruere aut innumerabilis Annorum series et fuga temporum. Hor. Lib. III, xxx Vare långt ifrån mig att vilja fälla ett ogil lande omdöme om den minnesvård, som nyliger blifvit uppförd vid Boströms graf på Upsale kyrkogård. Detta minnesmärke är utan gensä gelse både vackert-och lika varaktigtsom sjelf vs ämnet deri, den hårda graniten.. Likväl kan jag och mången med mig, ej annat än önska, det Boströms närmaste lärjungar måtte, som Platc åt Sokrates, utföra en ännu mer oförgänglig min. nesvård, som består uti en Skriftlig framstö lnin; af Boströms ider om filosofiens höga föremål. Man hoppas innerligt, att dessa ideer alltsåicke måtte stanna endast vid ett muntligt meddelande inom de trängre kretsarne kring dessa lärjungar, utan få vidare blifva tillgängliga för den sven ska allmänheten, nej hellre sagdt, för hela menskligheten. Man har nemligen fästat sig bland annat vid följande ord af en tänkare, som aldrig lät sina omdömen föranledas af annat än den strängaste sanningskärlek. Platonska kallar man inga andra tankar. än de djupaste, inga andra åsigter, än de upphöjdaste. Och hr Boström har lärt... alla dem, hvilka under senaste decennier i Upsala studerat filosofi, en rationalistisk idealism så beslägtad med Platos, som en sjelfständig kristen tänkares, som har Kant bakom sig. kan vara det. Hr Boström bar utvecklat en filosofisk åsigt, hvilken hunnit lika högt eller högre-, än sjelfva Plato. Hvem inser då icke, hvilka dyrbara medel till framgång på kulturens bana, som:skulle beröfvas menskligheten, om ej denna tillhandahölles frukterna utaf Boströms tanke-arbete, så kärnfriska som denne tänkares omedelbara lärjungar fått dem utaf honom sjelf, utan dessa frukter i stället ivfördes i glömskans unkna kamrar för att der antingen helt och hållet förderfyas eller i bästa fall en gång framdeles utföras uti vanstäldt skick. En sådan olycka bör så mycket mindre kunna få hemsöka-det svenska folkets och mensklighetens bildningsarbete,. som; kretsen de meramälte lärjungarne famnar äfven män, som innehafya de högsta lärostolar i filosofien och, än bättre, äro så stilistiska som dialektiska förmågor... Ändock har man allt intill detta ögonblick fått vänta förgäfves på det Boströmska Systemets utkommande 1 tryck. Har ock denna fruktlösa väntan i mångens hjerta väckt en bitter smärta. som kommit honom att se jemväl mindre ädla bevekelsegrunder till. dröjsmålet. Att skärskåda dem alla skulle dock nu bli för längt. Allenast en utaf dem må tagas i betraktande; den der tyckes hafva mest bidragit till det anmärkta uppskofvet. som, vare till sina motiv så tadelfritt som helst, ändock är att i högsta måtto beklaga. Man föreställer sig nemligen att Boströms ofvannämnda lärjungar allt för väl inse vigten och värdet af mästarens system öfver hufvud, men ock i vissa delar märka en och-annan brist; och-just derför vilja de för ingen del itgifva systemet. Osannolik är icke denna förmodan, men de varseblifna bristfälligheterna torde likväl kunna betraktas som otillräckliga skäl för let uraktlåtna utgifvandet. . Nemligen icke nåsonsin lärer något i allo. fullkomligt mennisko verk hafva tillkommit och kan näppeligen heller någonsin tillkomma: till följd.af menniskans ofullkomlighet. Änskönt man således aldrig mäktar istadkomma någonting alldeles: fullkomligt, är man, synes mig, likväl icke berättigad till att ä söka frambringa någonting alls.. Tvärtom är väl en hvar i sin stad förpligtad att göra det bästa han förmår. Och på den grund. torde väl let Boströmska systemet i alla händelser böra atgifvas. Hur bristfälligt detta system ock en eller annan del kan vara, skulle det, på grund af mensklighetens oaflåtliga fortgång till allt högre fullkomlighet, nog i sinom tid mötas kf en eller annan forskare, som just af systemet sjelf finge anvisning på den rätta vägen till systemets vidare utveckling och fullkomnande. För denna möjlighet bör nemligen finnas en tillräck lig börgen af den obestridli asanningen utaf systemets till fullkomlig klarhet och tydlighet redan utvecklade delar. Denna möjlighet bör ju äfven lika litet kunna anses fördunkla Boströms ra, som Boström sjelf kan anses bafva fördunklat Plato. Hade Plato icke dels till fullo utvecklat vissa ider och dels öfverlemnat .andra,