Aftonbladet – 13 januari 1873, sida 2

Hvarje årag i hennes ansigte talar; deras äro blott sminkade, skrynkliga masker. Hennes mask är den bäst gjorda och målade; det är alltsammans. Hon är en engel i talang. Och en djefvul i förställning. Hon är en gudinna för de dödliga att vörda. Hon är en qvinna, som man bör fly fjerran ifrån. Hela London känner Ienne, fortfor sir Charles. Hon är utmärkt xkådespelerska på scenen, och ändå utmärktare utom den; en jag skulle kunna säga er ett sätt att ändå ytterligare öka hennes skönhet. Det kan himlen allena göra, sade Vane hastigt. Jo, ni kan det. Förmå henne att rodna. Bed henne räkna upp era företrädare. Vane plågades synbarligen. Han påskyndade sina steg för att blifva fri från denna spyfluga. Jag talade med Quin, sade han slutligen, och han försäkrade mig, att hon hade den ädlaste karakter. Denna hbyllnivg var fullkomligt otvungen. Ni har gifvit henne en ännu högre hyllning, lydde svaret; ni har låtit bedraga er af henne. Sir Charles fortfor i högtidligare ton: Jag ber er, låt varna er. Hvarföre skall hvarie begåfvad man en gång i i sitt lif förälska sig i en aktris, och hvarföre händer detta aldrig en förståndig man två gånger ? Detta sista hugg bragte ett uttryck af smärta på mr Vanes ansigte. Han sade hastigt: Ursäkta mig, men jag skulle helst önska vara allena nu. Machiavelli bugade sig, blef visst icke stött, utan sade i känslosam ton: Ah! jag har plågat er! Men ni har rätt, öfvertänk