Aftonbladet – 13 januari 1873, sida 2

miss Woffingtop, Hans bref till detta fruntimmer hade småningom antagit en allt varmare färg. Då han alltid kopierade sitt senaste bref, visste han också alltid hvar han var. Han hade efter hvartannpat erbjudit henne våning i London ete., tre hunrade pund om året etc. och slutligen sitt hjerta etc. Han visste att fruntimmerna vid scenen hafva ett öppet öra för smicker och dito öga för egen fördel. Den gode sir Charles var säker på att om miss Woffington ockeå vore intagen af Vane, så gkulle hon föredraga en bestämd position framför det obestämda resultatet af en oegenrnyttig penchant. Likväl, emedan han var en skicklig spelare, beslöt han slå litet kallt vatten på den ömma lågan. Hans plan, såsom allt verkligen genialiskt, var mycket enkel. Jag skall redsätta henne för honom. och förlöjliga honom för henne, beslöt denne trogne vän och varmhjertade älskare. Han började med Vane, som han träffade just utanför porten af hans eget hus, färdig att gå ut. Sedan de helsat och språkat litet hit och dit, började Mentor ånyo varna sin Telemak. Jag hoppas att ni inte helt och hållet råkat i den der aktrisens klor. Ni är slaf af ett ord, sade Vane. Hvarföre skall ni förblanda svart och hvitt, för det båda äro färger? Hon liknar i ingenting utom namnet sina medsystrar. Äfven på scenen hafva de ingenting gemensamt. De äro dockor — idel konetlade stäliningar och effektsökeri; hon är idel behag, ledig het och natur. Natur!s ropade Pomander. Laissez-moi franquille! De äro konstlade.— karrikatyr af naturen. Hon är konstnär och porträtterar naturen,