Aftonbladet – 13 januari 1873, sida 2

— Ladugårdslandsteatern har under några qvällar gifvit ett par mindre stycken, En förföljd oskuld och Sådan moder, sådan dotter, hvilka tyckas med rätt stort bifall mottagas af publiken, trots deras ganska torftiga beskaffenhet. I det förstnämnda stycket, i hvilket en gammal obehaglig fruntimmershatare omvändes genom de tjusningsmedel, som utvecklas af en ung dam, gift med hans nevö, förekomma åtskilliga anspelningar af temligt gammalt datum, såsom på fransmännens ockupation af Rom och dylikt, hvilka borde strykas eller utbytas mot andra, som äro i friskare minne hos publiken, Den andra pjesen, hvilken uppträder med anspråk att spela på svensk botten och skildra svenska lynnen, förråder dock på ett alltför tydligt sätt sitt franska ursprung, icke minst genom den mängd gallicismer, af hvilka dialogen hvimlar. I förening med dessa stycken gifves Ullers nyårspjes Tronskiftet. Trogen sina föregångare, framställer den en del allegoriska figurer, hvilka frammanas af det gamla året för att föreställas det nya, och hvilka i tal och sång yttra åtskilliga mer eller mindre beska sanningar om sig sjelfva och om ställningar och förhållanden under det gamla året. Roligast bland dessa figurer är en hederlig svensk bonde, som på ett mycket fiffigt sätt reder sig undan både en salvelsefull kolportör och en viss underjordisk stormakt, som personligen uppträder och på ett frestande sätt agiterar för tron på sin tillvaro. Det lilla stycket, som synbarligen åsyfter att vara ei blot til Lyst, låter mycket väl se sig.