Aftonbladet – 13 januari 1873, sida 2

ren torde ej vara att lita på. Vi hafva sö ofta blifvit bedragna; tag derföre taflan med dig. Vi få åtminstone tio shillings derpb. Triplet var af dem, som se allt i rosen rödt; hans hustru af dem som se det kol svart. Min frw, sade Triplet, för första gån gen på vår äktenskapliga bana, afvika era befallningar så fullkomligt från sunda för. nuftets att jag anhåller få uppsäga den tro och lydnad, hvari jag hittills aldrig brustit. Jag vill bli hängd, Jane, om jag gör det! Käre James, för att göra mig till viljes! Det förändrar saken; du medger att det är orimligt? Ja, ja! Blott för det jag ber dig derom. Nog! sade Triplet, hvars tunga var som en tröskslaga, som utan urskilning föll på vän och fiende och honom sjelf. Medger du bara att det är oförnuftigt, så gör jag det gerna — efter du ber mig derom, Jane. Den beskedliga menniskan svepte in sin tafla i ett stycke grön boj, men för att lätta sitt sinne måste han rödvändigt gå bakom ryggen på sin hustru och rycka på axlarne och göra miner åt Lysimachus och den äldsta flickan, som för att säga: voila bien une femme, votr mere ä vous? Ändtligen begaf han sig på väg, full af glada förhoppningar. Han kom till Coventgarden klockan half elfva, och der blef han inryckt i händelsernas hvirfvel, Emellertid måste vi ännu en gång för några 18 ögonblick lemna honom åt sitt öde. FEMTE KAPITLET. Sir Charles Pomander måste stanna på landet vida längre än han ämnat. Till ersättning råkade han på hemvägen ut för ett litet äfventyr. Då han, åtföljd