Aftonbladet – 11 januari 1873, sida 3

Sveriges och Norges Statskalender för år 1873 har i gårdagens Aftonblad blifvit föremål för en artikel, hvilken undertecknad apser sig böra bemöta med några upplysningar. Hvad först beträffar den i artikeln ifrågasatta delningen af den nu varande statskalendern i en särskild hofoch särskild statskalender, vore detta visserligen en möjlighet, men härtill torde likväl svårligen något efterföljansvärdt föredöme från utlandet kunna uppletas. Vinsten af ett dylikt afsöndrande skulle ock ej blifva synnerligen stor, högst några och 20 sidor, såvida man frånskilde alla hofstaterna, men icke ens hälften deraf, om man läte åtminstone de tjenstgörande hoffunktionärerna qvarstå. Annorlunda synes förhållandet blitva, derest äfven riddarelängderna uteslötos; men härvid torde icke böra förbises en vigtig omständighet, nemligen att, utom det att den Svenska statskalendern i sådant fall skulle framstå mycket olika mot utländska arbeten af likartad beskaffenhet (jemför t. ex. republiken Frankrikes: Almanach National), vår kalenders uppställning blefve då helt annan än den nu varande, enligt hvilken riddavelängderna användas såsom ett register, der den fullständiga titulaturen kan återfinnas. För personer, hvilka, såsom ofta inträffar, finnas på flere ställen i kalendern upptagna, men icke innehafva svensk eller norsk riddarevärdighet, blifva i sådant fall, för den såvidt möjligt åsyftade fullständigheten, hänvisningar fram och åter i kaiendern nödvändiga, hvilka inkräkta icke obetydligt på ett utrymme, der man måste icke onödigtvis förspilla en enda rad. Skulle derför riddarelängderna helt och hållet borttagas, måste dessa ersättas med en stor mängd sådana hänvisningar eller ett personalregister, genom hvilka åtgärder ett ökadt utrymme skulle måhända vinnas, men vinsten blefve säkert på långt när icke så stor, som man vid första påseendet föreställer sig, synnerligast om man härvid icke lemnar ur sigte den minskade fullständigheten. Redan för ett par år sedan väcktes förslag om att, i likhet med t. ex. Stockholms adresskalender, utgifva en mindre upplaga af statskalendern, upptagande endast den svenska, rent adminvistrativa delen; men saken ansågs då böra förfalla just med fäst afseende på nu anför da förhållanden, hvilka icke gerna kunde afhjelpas utan en ny uppställning af kalendern, för hvars uppsättning i sin bu varande form med stående stilar kostnaden är beräknad till mera än 10,000 rår. Hvad äter angår der, såsom det tyckes, egentliga kärnpunkten i hela artikeln, eller anmärkningarna mot uppställningen af de utländska kongl. husen, torde denna frågai viss mån vara belyst genom statskalenderns officiella, på Kongl. Maj:ts föreskrifter beroende egenskap att tillika vara en hbofkalender, för hvilken vissa konventionella for mer äro gällande. I fråga om dessa eger kalender-redaktören icke befogenhet att göra någon väsentlig ändring. Detsamma gäller äfven om uppgifterna rörande de utländska kongl. husen. Häraf blifver en följd, att kalender-redaktionens åtgöranden i afseende på dessa och dylika uppgifter måste inskränkas mera till den yttre formen än till innehållet. Om ett följande års kalender kommer att innehålla några ändringar uti ifrågasatt syfte, mäste detta blifva beroende på vederbörande myndigheters medgifvande. Såsom ett efterföljansvärdt föredöme för den svenska statskalendern har Aftonbladet framhållit den större fullständighet i åtskilliga hänseenden, som förefinnes i den norska och isynnerhet i den danska kalendern. Utan att på minsta sätt vilja förneka nämnde kalendrars goda egenskaper, må det dock tillåtas att fästa uppmärksamhet derpå, att de anförda utländska kalendrarne redogöra hvardera för hufvudsakligen de administrativa förhållanden, som tillhöra en folkmängd af ej fullt 2 millioner menniskor, då den svenska gäller mera än 4 eller 6 millioner, om man tillägger den norska af. delningen, hvartill kommer att sistnä.nnda menniskotal är spridt öfver en stats yta, som näst Rysslands är den största i hela Europa. Det är visserligen savnt, att en kalenders innehåll ej stär i någon direkt proportion till folkmänrgdens eller arealens storlek; men så mycket bör dock medgifvas, att omfånget af kalendern mäste i viss mån inverkas häraf. Detta visar sig bäst, om man granskar större staters kalendrar, t. ex. Tysklands eller Frankrikes, uti hvilkas digra volymer oftast meddelas personernas namn helt naket utan förnamn eller födelseeller utnämnings-år, bvarigenom det åtminstone för en utländirg är nästan omöjligt att identifiera en person, då en upplysning