Aftonbladet – 11 januari 1873, sida 3

— Tragiskt siut, titt tipprörande drama har tilldragit sig i Dessau, och hvari sångaren Max Weiss, bekant för den svenska operabesökande allmänheten sedan den tid han var anställd vid kongl. teatern i Stockholm, spelar hufvudrollen, omtalas i Magdeburger Zeitung för den 3 dennes. Nämnda tidnings berättelse om förloppet lyder: Vår omtyckte buffasångare, hr Weiss, och vår äfven i vida kretsar bekanta dramatiska sångerska fru Kreissel-Berndt, hvilka båda en tid tjenstgjort vid teatern i Dessau, lära, ehuru de, såsom det synts, hvar på sitt håll varit lyckligt ifta, i sjelfva verket funnit sig mindre tilifredsställda af den sällhet, som deras resp. makar beredt dem, och trädt i ett intimt förhållande till hvarandra. Sångerskans man, hr Berndt, som väl haft åtskilliga anledningar att misstänka hvad som förebkades, hade flera gånger varnat begge parterna och vidtagit sina försigtighetsmått. Under det han i går afton satt helt lugnt på en restaurant, uppsöktes han af sin tjenstflicka, som underrättade honom om, att hr Weiss just då kommit på besök till hans fru. Han hemtar genast sin i närheten boende son, skyndar tillsammans med denne till sitt hem och verraskar här det älskande paret. Han visar r sonen den brottsliga modren och rusar ursinnig fram till sin äras mördare, fordrande af dennöo att han genast skall underteckna en på förhand uppsatt skrift, i hvilken frun kallas med de skymfligaste namn och han sjelf (Weiss) förpligtar sig att träda i äktenskap med henne samt skilja sig från sin egen hustru. Hr Weiss låtsar gifva med sig, men begagnar ett ögonblick, då Berndt går framåt rummet, till att söka hoppa ut genom ett fönster. Men nu stöter Berndt en i beredskap hållen 0: genom Weiss bröst, och när det icke desto mindre lyckas den senare att praktisera sig ut genom fönstret, tilldelar Berndt honom ett nyit dolkstyng i låret. Dödligt sårad, sjunker Weiss ned på gatan bredvid fönstret; men han samlar ännu en gång sina krafter och raglar framåt ett stycke till hotellet Zum goldenen Beutel, der han, balande i sitt blod, dignar till. marken. Här omvifves han snart af några förbigående, och Berndts son, som sprungit efter honom, låter honom föras tillbaka till fadtens boning, på hvars tröskel han uppgifver andan.