Aftonbladet – 11 januari 1873, sida 2

rektörens dyrbara tid gjorde att han gick ännu längre i omtanka för densamma. Frukosten, sade han, är en måltid då man sällan blifver störd. Om det tiliåtes mig, så vill jag vördnadsfullt föreslå, att ni lägger en af mina intriger på bordet med till exempel sockerskålen derofvanpå (detta är åter ett vördnadsfullt förslag) och den tillhörande tragedien på andra sidan, och på detta sätt skall ni utan någon rubbning i edra göromål kunna på samma gång bedöma smaken af ert t och af min pjes (förlåt ett litet skämt!) En månad från denna dag, klockan tio på förmiddagen, skall jag infinna mig för att höra ert domslut, min herre, tillade Triplet med hastigt påkommen stränghet. Derpå, återtagande sin hofmannaton, tilllät ban sig påminna herr direktören om huruledes han, Triplet, åt honom, direktören, för sex år sedan målat en ofantlig fond, utmärkande sig för en röd solaf aldrig förr sedda dimensioner, hvarken här eller i något annat land, och en ocean af sand, gulare än hittills någon sand kunnat uppvisas inom konstens eller naturens område; samt att en gång, då publiken, sent på. aftonen oväntadt begärt en populär säng af mr Nokes, hade han, Triplet, som såg orkestern betydligt försvagad genom desertioner och rusdryckers inverkan, sprungit ned från amfiteatern, med hela innehållet af sin snusdosa uppväckt den sofvande basfiolen, ryckt till sig första fiolen och sålunda ordnat ett så ypperligt ackompagnemenr, att en bifallsstorm utbröt efier sångens slut, att mr Nokes godhetsfullt tackade ä bådas vägnar, men att han, Triplet, undandragit sig alla tacksägelser af direktören, föredragande att vänta till dess lämpligt tillfälle, som nu, erbjöde sig att förenå bädas intressen, etc, etc.