Aftonbladet – 11 januari 1873, sida 2

tjusande varelsen var en tigrinna, en marmorsten och dylikt. Derpå låtsade man att ett ögonblick taga sitt förstånd till fånga och afsky vidundret, men efter ännu tjugo rader tog kärleken, som vanligt, öfverhand öfver förståndet, och den utslitna historien slutades med att man tryckte djupare i sitt sår en vingad pil, liksom ett — eller en — (hvilket vildt djur som helst kunde här tagas till liknelse, ty intet af dem är en sådan åsna, utan man har gamma rätt till dem alla); och när man så såg tillbaka på sitt opus, fann man med ohygglig belåtenhet att man utsatt den förtryckta menskligheten för plågan af ett hundrade femfotade gräshoppor af det egyptiska slaget. Van att för några få shillings sudda ned hela tunnland lärft med färg och hela ris papper blott på en förhoppning, visste Triplet att han utan att behöfva tänka, kunde förtjena tusen pund om året på detta sätt. Derföre kom han med blixtrande ögon till logedörren och frågade dörrvaktaren efter mr Vane. Gick just nu ut med en annan herre. Jag skall vänta. Nu var mr Vane, som vi veta, i foyern, och gick hem direkte derifrån. Hvad han minst tänkte på var stackars Triplet. De rika tänka föga på huru grymt den fattige räffas af dylika missräkningar. Triplets uftslott föll, som mänget föregående. Då amporna slicktes, lemnade han teatern med an djup suck. Om den der herrn visste huru många ;öta barn jsg har, och huru god och tålig vin hustru är, skulle han ej hafva valt mig utt drifva gäck med, sade den stackars nannen för sig sjelf. Utkommen på gatan vände han sig om