Aftonbladet – 11 januari 1873, sida 2

egala annonsers införande i Posttidningen nnehåller ej någon förnyelse, som då ej ängre kunde meddelas, af privilegiet, utan lott ett sådant administrativt förfogande, som när som helst kan förändras, Fn anan fråga blir, om akademien numera kan ör sin verksamhet behöfva, eller om billigheten må anses påkalla någon ersättning på annat vis för ett utlupet privilegium, om vars förnyelse i behörig tid akademien ej ansett nödigt att draga försorg. Vi kunnna ej annat än tillönska revisorernes förslag all framgång. Det löser i vår tanke på ett lyckligt sätt en trefaldig uppgift. Svensk författningssamling skulle lyftas till let bättre skick, hvars åstadkommande måste anses vara af stor och obestridlig vigt. Lagberedningens för tjugutvå år sedan gjorda och år 1866 af regeringen såsom fortfarande lika giltig erkända framställning om behofvet af ett tjenligare publikationssätt för legala annonser skulle omsider komma till verkställighet. Och slutligen skulle regeringen härigenom befrias ur den genom färska erfarenheter bekräftade svåra ställning, hvari hon försättes genom den nuvarande 8. k. officiella tidningens dubbla egenskap af officiel och icke-officiel. Om denna sista punkt ytiras träffande af den ofvan åberopade motionären i ett äfvenledes 1871 afgifvet förslag om upprättande af ett kungörelseblad under benämning af Sveriges allmänna tidningar följande: Tidningens dubbla egenskap af officiel och icke-offieiel måste sätta tidnisgen i en skef ställning å ena sidan till den höga myndighet, af hvilken hennes existens i så väsentlig mån är beroende, elier regeringen, och å andra sidan till allmänheten, hvilkens deltagande icke heller kan vara tidningen likgiltigt. Af denna tidningens dubbla egenskap följer vidare, att hon för sin icke officiella afdelning måste uppträda i täflan med andra tidningar, för att göra sitt innehåll så omvexlande som möjligt, och detta bemödande måste åter i större eller mindre mån misslyckas just på grund af tidningens ställning till regeringen. Det lärer således knappt kunna vara något tvifvel underkastadt, att det, efter hvad erfarenheten äfven visat, fruktlösa försöket attsätta tidningen i stånd att motsvara ganska olikartade gamt mot hvarandra till och med stridande anspråk och fordringar måste öfvergifvas, och att, såsom slutföljd. häraf, tidningen bör för framtiden tilläggas en uteslutande officiel egenskap eller, med andra ord, att tidningens innehåll inskränkes till återgifvande af officiella meddelanden samt af legala kungörelser och tillkännagifvanden.