Aftonbladet – 10 januari 1873, sida 4

BLANDADE ÄMNEN. Ur skalden Petöfis lif. Ungerska bladet Hon bbrättar följande episod: Skalden Petöfi hade blifvit kär i en ung flicka, som han jästan dagligen hade tillfälle att beundra på teatern. Den unga vackra damen satt i en loge, hon var dotter till en rik ungersk bankir och hon obser verade kanske icke alls den firade skalden. Men han var förälskad och uppfylld af stolt medvetende. Han fattade sitt beslut och gick till der fika bankjron, till hvilken han sade att han var Petöfl, att han var skald, ingenting annat, men ändock hade han förulskat sig i hans vackra dotter och ville hafva henne till sin maka. Bankiren var en hederlig ungrare och en förståndig man. Han svarade skalden: Jag känner er mycket vil och aktar er högt; öfver sitt hjerta eger min dotter att fritt förfoga. Men kom i mitt hus och om vi vinner min dotters hjerta, så skall jag icke neka er mitt bifall.— Härigenom var Petöfi alldeles afväpnad. Hade något hinder mött, så hade passionen krossa; Jetta eller också honom sjelf; men då han på detta grnmaga sätt såg sig hänvisad till den vanliga giljatevägen, log han och mar terade ej mer sitt hjerta med beundran af den vackra fickan. Hans första ideal, den sköna bankirsdöt . gifte sig sedan med en annan chevalier desprit, en utmärkt ungersk lärd, hvars namn sedan också vann stor ryktbarhet såsom ungersk staätiinan oh fnanrier. Hon blef lyck: lig med honom. Henues man eger ett Tysade palats, men hennes fordne beundrare har icke ens Eotan I — en gfätsvon : — Konfesssionslösa jernbanor-. I senaste numpet al sDanica uttala mönsignor Jeran Nförtäckt sin förargelse öfver, att man ej vid jernbangårdarne uppställt några helgonbålder. Det är heller icke att undra Då menar den hög: rördige herrn, satt vid sådana konfessionslösa nrättningar som jernbanor olyckshändelser så tta inträffa.