ker vida bättre om kyrkan än teatern, oc hon hvarken skrattar. eller somnar i ky: kan, som jag gör. Och hon håller på at vänja mig af med att gvärja — så smånir gom, Hon säger att modet aldrig kan rät färdiga hvad som är orätt, och att det ä simpelt så väl som syndigt. Och hon ärj enkelheten och ippriktigheten sjelf. Hvad som också förtjusade honom var hen nes oegennytta. Hon befallte honom köp henne en present hvarje dag, men den ficl aldrig kosta mer än en shillirg. Kund ban finna någonting som kostade precist ti pence (hennes favoritsumma) blef hon sär deles belåten, och dessa skänker möttogo med strålande ögon och en glädjerodnac Men då han en gång kom med ett diaman halsband, upptogs det med köld, och ma tackåde honom knappast derför, sänt lä honom förstå en gäng för alla, atttiopenee presenterna voro de som mest behagade. Sedermera fann han att hon var mycke hushållsaktig — nära nog snål; af spar tansk enkelhet i sitt lefnadssätt och förak tande alla toilettens herrligheter ntom sce ner. Deremot var kon välgörande i hög grad, och hennes välgörenhet och hushålls aktighet hade ofta en svår strid, och di var hon vid dåligt lynne, stackars liten. En dag, sade hon till honom: Jag kan ej uthärda att ni skall tro mig vara sämre än jag är, men jag vill ej at ni skall tro mig vara bättre, heller. Vane darrade. Men tala ej med andra om mig, jag be er lofva mig det, och jag lofvar deremot at berätta er hela min historia, så snart ni ä berättigad till ett sådant förtroende. När skall jag blifva berättigad dertill?: När jag är viss på att ni älskar mig. Tviflar ni derpå nu?